Dyslexi – identifiera, förstå och påverka​

För att elever med dyslexi ska få rätt stöd med tidiga insatser krävs att lärare och elevhälsa kan ringa in vilka elever det handlar om. Något som kräver kunskap om dyslexi med metoder för kartläggning och screening.

Elevhälsan ska bidra till att alla elever ges förutsättningar att nå kunskapsmålen i skolan och elever med dyslexi utgör inget undantag. Det handlar förstås också här om att i ett tidigt skede ringa in vilka elever som behöver stöd i syfte att ge dessa elever verktyg som hjälper dem att klara skolan.

De insatser som elevhälsan bidrar med ska vara evidensbaserade och här ger SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) med sina systematiska utvärderingar viktig information vid valet av olika typer av insatser.

SBU:s rapport Dyslexi hos barn och ungdomar: tester och insatser komplicerar delvis elevhälsans möjligheter när det kommer till att ge råd om stöd och insatser för skolor som möter elever med dyslexi. Detta då rapporten konstaterar att ingen av de dyslexitester som används är ”vetenskapligt utvärderat, dvs det saknas studier som undersöker om de är tillförlitliga och mäter det som avses”. (Ur SBU:s rapport sidan 13, se referenslistan.)

”De senaste decenniernas forskning har ökat förståelsen kring läsförmåga som en flerdimensionell kapacitet och det finns numera forskning som inriktar sig på olika orsaksmekanismer med exempelvis fonologiskt fokus eller mer visuellt.”

Så hur ska vi inom elevhälsan tänka kring elever med dyslexi? På vilket sätt kan vi vara delaktiga i och medverka till att skapa god hälsa och rätt förutsättningar för elever med dyslexi?

De specifika läs- och skrivsvårigheter som benämns dyslexi, är i regel en medfödd funktionsnedsättning, där barn till föräldrar med dyslexi löper 50 procent större risk än andra att också ha dyslexi. Genom de senaste årens forskning kring dyslexi och genetik har man lyckats identifiera ett tjugotal gener som ger sårbarhet för dyslexi. Man räknar med att 5–8 procent av befolkningen har dyslexi som dessutom är vanligare bland pojkar än flickor. Elever med dyslexi kan ibland också ha neuropsykiatriska, språkliga och kognitiva funktionsnedsättningar som också påverkar läs- och skrivutvecklingen.

Bokstäver, ord och meningar

Dyslexi yttrar sig främst som svårigheter att avkoda skrivna ord, som orsakas av en långsam omvandling av bokstäver och bokstavskombinationer till språkljud. Det är således inte bara stavningen som ställer till det för en dyslektiker utan även nya ord och ord utan betydelse, non-ord, är särskilt svåra att läsa för elever med dyslexi.

Om SBU

SBU analyserar metoders nytta, risker och kostnader; liksom hur resurser kan användas för att göra största möjliga nytta där man jämför vetenskapliga fakta med svensk vårdpraxis. Målet är att ge ett bättre beslutsunderlag för alla som avgör hur hälso- och sjukvården ska utformas.

SBU ger ut olika rapportserier där SBU Utvärderar innehåller systematiska utvärderingar av det samlade vetenskapliga underlaget för hur effektiv och säker en insats är. I rapporten kan också en hälsoekonomisk och etisk analys ingå.

En annan rapportserie utgör SBU Kommenterar, där man sammanfattar och kommenterar internationella och svenska kunskapsöversikter med betydelse för svensk vård och omsorg. Genom SBU:s Upplysningstjänst svarar SBU på frågor direkt från sjukvård och socialtjänst kring vilka publicerade vetenskapliga studier som finns gällande olika insatser eller åtgärder.

Läs mer på www.sbu.se, eller prenumerera på SBU:s nyhetsbrev liksom på deras tidning Vetenskap & Praxis.

De senaste decenniernas forskning har ökat förståelsen kring läsförmåga som en flerdimensionell kapacitet och det finns numera forskning som inriktar sig på olika orsaksmekanismer med exempelvis fonologiskt fokus eller mer visuellt.

Läsförmåga kan delas upp i ordavkodningsfunktion och förståelsefunktion. Själva ordavkodningen inkluderar då förmågan att snabbt och korrekt känna igen skrivna ord. Den språkliga förståelsen innefattar förmågan att förstå själva meningen i ord och texter.

”Studier har visat att skolan har goda förutsättningar att tidigt identifiera elever med dyslexi vilket är viktigt då vi vet att det ökar möjligheten att sätta in rätt stöd så att eleverna också får ökade möjligheter att lyckas i skolan.”

Utifrån detta kan vi dela upp läs- och förståelseproblem i tre områden. Det första området är ofta mest förknippat med dyslexi, nämligen problem kopplade till ordavkodning som också brukar hänga ihop med stavningsproblem.

Inom det andra området finns inga besvär med avkodning av ord men däremot finner vi problem med språklig förståelse. Det vill säga problem med att skapa begriplighet av de meningar, ord eller delar av ord man läser.  

Inom det tredje området uppträder ordavkodningsproblem tillsammans med avvikelser i språklig förståelseutveckling.
Oavsett vilken typ av dyslexiproblem eleven har så skapar de en sekundär negativ påverkan med läsförståelseproblem som följd.

Det finns också forskning med fokus på visuoperceptuella svårigheter som en orsak till dyslexi. Här kan man exempelvis finna elever med en mindre utvecklad visuell känslighet för rörelse. Genom att då mäta hur ögonen far över en text kan man förutsäga läsutvecklingen.

Diagnostisering

I dagsläget finns över ett femtiotal olika kartläggnings- och utredningstester när det kommer till läs- och skrivsvårigheter. I den översikt som SBU genomförde konstaterades dock att det internationella vetenskapliga underlaget inte är tillräckligt för att avgöra vilka svenska tester som är tillförlitliga när det kommer till att upptäcka och utreda läs- och skrivsvårigheter som är karakteristiska för dyslexi. Dock kunde man identifiera att testmetoder som mäter brister i fonologisk medvetenhet, snabb automatiserad benämningsförmåga och bokstavskännedom kunde förutsäga dyslexi redan hos barn som inte fått undervisning i att läsa och skriva.

Mer om dyslexi

Dyslexi är en varaktig svikt i vissa språkliga funktioner, särskilt de fonologiska, som är viktiga för att kunna utnyttja skriftens principer för kodning av språket.

Svikten ger sig först och främst till känna som svårigheter att uppnå en automatiserad ordavkodning vid läsning. Men den kommer också tydligt fram genom dålig stavning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och kunskap om omvärlden. Även om läsningen efterhand kan bli acceptabel, kvarstår oftast stavningsproblemen. Svagheter med fonologisk förmåga kvarstår ofta upp i vuxen ålder. (Sidan 33 i SBU:s rapport från 2014.)

Strukturerad fonem–grafemkoppling, ger eleven möjlighet att på djupet lära sig hur ord skrivs, genom att noga bearbeta de lästa och skrivna orden, snarare än att leta efter ledtrådar utanför det skrivna. Att arbeta med strukturerad fonem–grafemkoppling kan göras på flera sätt. Variation och omväxling är det som gör arbetet roligt. Det kan ske med hjälp av olika spel eller datorprogram. Det görs med fördel enskilt eller i en liten grupp, med elever som behöver mer tid för arbetet.

Elever som är helt säkra på fonem–grafemkoppling, har en god utgångspunkt i sin fortsätta läsutveckling.

Läs mer: https://www.spsm.se/stod/specialpedagogiskt-stod/lasa-och-skriva/strukt…

I Sverige har vi ingen tradition av att i internationella tidskrifter publicera validitetsstudier av testmaterial som används i svensk skolvardag. Därför har SBU inte heller kunnat värdera de svenska testerna på ett vetenskapligt sätt. Dock finns många års goda erfarenheter av olika material där bredden medverkar till att utvecklingsarbetet inte avstannar. Däremot kan det vara viktigt att kunna enas om vilken typ av test som är optimal utifrån exempelvis fonologi, ordavkodning och så vidare.

Överenskommelser

Rapporten konstaterar också att vetenskapen inte lyckats fastställa någon gräns för hur stora problemen med fonologi bör vara för att kunna karakteriseras som dyslexi. Några definitiva riktlinjer för hur utredning av dyslexi ska ske finns inte heller. Däremot finns ett flertal regionala överenskommelser och riktlinjer som beskriver hur utredning och diagnostikförfarandet ska gå till med vem som hanterar vad inom landsting/regioner i olika kommuner. Samverkansavtal som många gånger kommit till som en lösning på de långa köer av barn som väntar på dyslexiutredning. Samtidigt ska skolan, oavsett om eleven har en diagnos eller inte, kunna erbjuda den hjälp och det stöd som eleven behöver för att kunna inhämta kunskap.

Elevhälsan identifierar

Studier har visat att skolan har goda förutsättningar att tidigt identifiera elever med dyslexi vilket är viktigt då vi vet att det ökar möjligheten att sätta in rätt stöd så att eleverna också får ökade möjligheter att lyckas i skolan.

Utöver de screening- och testinsatser som pedagoger genomför så kan elevhälsan vara mer delaktig i att anpassa lärmiljön för de här eleverna. Socialstyrelsens och Skolverkets skrivning i Vägledning för elevhälsan om att ”Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för alla elever” samt att ”Elevhälsan behöver samverka med den pedagogiska personalen för att utveckla skolors arbets- och lärandemiljöer” gäller ju i allra högsta grad även för elever med dyslexi.

Samlad kunskap

Mot bakgrund av den kunskap vi har om dyslexi och ärftlighet kan elevhälsans medicinska del redan i samband med hälsobesöket i förskoleklass inhämta viktiga bakgrundsfaktorer. Inför hälsobesöket kan skolsköterskan också rådgöra med elevens mentor/klasslärare. I hälsosamtalet med elev och vårdnadshavare belyses också ”upplevelsen av skolsituation och inlärning”.

Beroende på bakgrundsorsak utifrån avkodningsproblem, läsförståelse liksom visuoperceptuella svårigheter, kan elever med dyslexidiagnos behöva olika slags stöd.

Med samlad kunskap kan elevhälsan skärpa fokus i dialog med pedagoger som dagligen följer, utvärderar och stimulerar elevens läs- och skrivutveckling. En hel del insatser kan också handla om att i samverkan med specialpedagoger identifiera, lyfta fram, stärka och utveckla förmågor som skapar mer av positiv självbild hos eleven.

Referenser

Høien, T. & Lundberg, I. (2013). Dyslexi: från teori till praktik. (2., [uppdaterade och omarb.] utg.) Stockholm: Natur & Kultur.

Johansson, J. & Pettersson Brdarski, K. (2008). Vad säger forskningen om dyslexi? Stockholm: Vetenskapsrådet.

Kere, J. & Finer, D. (2008). Dyslexi: stavfel i generna. Stockholm: Karolinska Institutet University Press.

Myrberg, M. (2007). Dyslexi: en kunskapsöversikt. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Socialstyrelsen (2016). Vägledning för elevhälsan – reviderad version 2016 [Elektronisk resurs].

Statens beredning för medicinsk utvärdering (2014). Dyslexi hos barn och ungdomar: tester och insatser; en systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).

Nils Lundin

Nils Lundin

Skolläkare

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant