”Elevhälsan bör få större inflytande över måltiderna”

Barn och unga äter alldeles för lite frukt och grönsaker. Men deras intag av godis, läsk och chips har minskat något över tid. Det här visar en stor undersökning av ungas matvanor från Livsmedelsverket, som vill att elevhälsan ska få större inflytande över skolmåltiderna.

Anna-Karin Quetel
Anna-Karin Quetel

En sak framträder tydligt i Livsmedelsverkets stora studie av ungas matvanor, Riksmaten ungdom. Hur unga äter präglas starkt av deras socioekonomiska bakgrund. Unga som har föräldrar med låg utbildning eller låg inkomst äter betydligt mindre fisk och grönsaker, och de dricker mer läsk. Övervikt och fetma är också vanligare i den här gruppen.

Det här är oroväckande, konstaterar Anna-Karin Quetel som är nutritionist på Livsmedelsverket och projektledare på Nationellt kompetenscentrum för offentliga måltider.

– Det finns nog ingen som tycker det är bra att det ser ut så här. Vi har inte skapat ett samhälle där det är lika lätt för alla att äta hälsosamt.

Den stora matvaneundersökningen Riksmaten ungdom genomfördes för ett par år sedan bland elever i grundskolans årskurs 5 och 8 och i årskurs 2 på gymnasiet. Undersökningen ger en god bild av hur unga i Sverige äter i dag. Bland de viktigaste resultaten vill Anna-Karin Quetel framför allt lyfta fram det låga intaget av frukt och grönsaker.

– Att unga äter så lite frukt och grönsaker är en av våra stora utmaningar i dag. Både ur ett hälsoperspektiv, men också ur ett miljöperspektiv.

Varför äter barn och ungdomar så lite grönt?
– Det är en bra fråga. Vi vet att våra matvanor påverkas av en mängd faktorer, till exempel vad vi exponeras för som små, vilket utbud av mat som finns och våra kunskaper. Men också av våra normer och attityder. Vi är flockdjur och vill ingå i en grupp och göra som våra vänner. Så grupptryck kan vara en stor faktor bland barn och unga.

Och det kan fungera både positivt och negativt?
– Absolut! Det finns forskning där man låtit de som är mer tongivande i ett ungdomsgäng börja äta mer frukt och grönsaker. Och då har man kunnat visa på effekter hos hela gruppen. Grupptryck är viktigt.

”Att unga äter så lite frukt och grönt är en av våra stora utmaningar i dag.”

Ett annat viktigt resultat från Riksmaten ungdom som Anna-Karin Quetel vill lyfta fram är att en stor andel av flickorna har risk för järnbrist. Det här är något som man har känt till länge, men här syns inga förändringar i resultaten över tid.

– Tjejernas järnintag är en fortsatt viktig fråga, särskilt om vi ska gå över till en mer växtbaserad kost. Det kan finnas ett värde i att äta en liten mängd kött för unga tjejer, även om det finns sätt att få i sig det man behöver utan kött.

Bortsett från järn får de flesta unga i sig tillräckligt av vitaminer och mineraler. Däremot äter nästan alla för mycket salt, där det mesta kommer från ost, bröd, charkvaror, hamburgare och pizza. Merparten elever får också i sig för lite av det nyttiga fleromättade fettet som finns i fisk, oljor och fröer, men för mycket mättat fett som finns i smör, grädde och kött. Alla får tillräckligt med protein, även de som inte äter så mycket kött.

Trots att det finns potential för förbättringar, finns också positiva utvecklingstendenser i Riksmaten ungdom. I jämförelse med en tidigare matvaneundersökning från 2003 har andelen energi som barn och unga får från godis, läsk och sötsaker minskat.

– Det är jättepositivt. Det finns svaga positiva trender i hela befolkningen. Vi äter lite mer frukt och grönt än tidigare. På många sätt går det åt rätt håll, men vi skulle behöva se större förändringar.

Anna-Karin Quetel har lång erfarenhet av att arbeta med frågor som rör skolmat. Hon framhåller att skollunchen är ett av de viktigaste folkhälsoverktyg som samhället har för att påverka människors matvanor.

I Sverige är skolmaten gratis för alla elever sedan 1940-talet. Då gjordes en stor investering i skolmat, med ambitionen att överbrygga sociala klyftor mellan människor. I dag är Sverige ett av bara tre länder i världen som erbjuder elever gratis skollunch – de övriga är Finland och Estland. Många länder sneglar på oss, men tvekar på grund av kostnaden, berättar Anna-Karin Quetel.

I dag håller den mat som erbjuds i skolköken oftast hög kvalitet, säger hon. Man har generellt kommit långt när det gäller att näringsberäkna och variera utbudet utifrån elevernas preferenser. Däremot finns det fortsatt potential att utveckla miljön i matsalen och hur luncherna schemaläggs – för att skapa förutsättningar för eleverna att tillgodogöra sig maten.

– Lunchen blir i vissa fall för kort och en stressig stund. Miljön kanske inte är trevlig och i värsta fall är den otrygg. Vi kanske också har lägre vuxennärvaro än i klassrummet.

Det finns också mer att göra när det kommer till att använda skolluncherna som ett pedagogiskt verktyg, säger hon. Många av skolans ämnen går att uppleva genom måltiden, och stunden i matsalen har också en viktig social funktion.

– Måltiden kan ju vara den här sociala ventilen, den här sköna stunden på dagen, när man får sätta sig lite lugnt och bygga bra relationer mellan barn och vuxna och mellan elever. Men det här behöver göras på ett medvetet sätt av de vuxna.

Varför används inte alltid potentialen i skolmåltiden fullt ut, tänker du?
– Vi har fallit i fällan att effektivisera skolmåltiderna. De ligger i en egen förvaltning, de har egna chefer och en egen organisation. Det blir två skilda stuprör mellan köket och lärarna. De har skilda möten och arbetsdagar och styrs kanske inte ens av samma politiska nämnd. Då riskerar man att landa i två skilda verksamheter som inte har så mycket med varandra att göra.

Elevhälsan har inget formellt uppdrag att arbeta med skolmåltiderna. Här skulle Livsmedelsverket vilja se förändringar, säger Anna-Karin Quetel.

– I vägledningen för elevhälsan finns inget skrivet om hur man ska vara med i måltidsarbetet. Det tycker vi på Livsmedelsverket är en brist. Vi skulle vilja att det fanns med ett avsnitt om måltiden.

Elevhälsans personal kan till exempel fånga upp synpunkter på maten och trivseln i matsalen i sina möten med elever och återkoppla till kökspersonalen och lärarna, säger hon. De kan också ”pusha och promota hur smart det är att äta skollunch”. Och så lyfter hon fram ett område där måltidspersonalen verkligen kan dra nytta av elevhälsans kompetens – specialkosterna.

– Det blir en större trygghet för alla, för både eleverna och för köket, när elevhälsan finns med i det. De har kompetens och kunskap kring allergier och överkänslighet, men också om mat och näring.

Det här gäller särskilt arbetet med att planera kosten för elever med neuropsykiatriska diagnoser.

– Det blir ofta mycket gissningar och önskekost i form av pannkakor och chicken nuggets för de här eleverna, när man vill försöka förenkla maten. Maten behöver ibland vara lite enklare, men vi gör de här barnen en björntjänst om vi lämnar dem åt sitt öde. Skolmåltiden ska vara näringsriktig för alla.

När det kommer till anpassningar av måltidsmiljön, kan elevhälsan också spela en roll, säger Anna-Karin Quetel. Det kan handla om att skapa ett större lugn i matsalen, möjligheter att få äta i en avgränsad del av matsalen eller i ett annat rum.

– Här ser vi att köket ofta får det här i knäet. Men de har inte specialistkompetens kring de här diagnoserna och hur man anpassar skoldagen.
I de kommuner där elevhälsan är involverad i arbetet med skolmåltiderna är resultatet ofta lyckosamt, har Anna-Karin Quetel observerat.

– Elevhälsan har en otroligt central roll i att forma bra måltider på skolan och se till att måltiderna hämtas hem och blir en del av skoldagen. Vi vet att många i elevhälsan arbetar med de här frågorna i dag, men det finns inget formellt uppdrag. Det tror vi skulle vara värdefullt.

Så äter barn och ungdomar

Livsmedelsverkets matvaneundersökning Riksmaten ungdom genomfördes under 2016–2017 bland elever i grundskolans årskurs 5 och 8 i gymnasiets årskurs 2. Undersökningen visar bland annat att:
• Bara en av tio unga äter den rekommenderade mängden 500 gram grönsaker och frukt per dag. I genomsnitt äter unga knappt hälften av rekommendationen. Flickor äter mer frukt och grönt än pojkar.
• Unga äter mer rött kött och chark än vad som rekommenderas. Pojkarna äter dubbelt så mycket kött som flickorna i gymnasiet.
• De flesta unga äter fisk och skaldjur i snitt en och en halv gång i veckan. För hälsan är det bra med fisk 2–3 gånger i veckan.
• Cirka 17 procent av den totala mängden kalorier som unga får i sig kommer från godis, kakor, snacks och läsk. Det är mindre än i en motsvarande undersökning från 2003, men fortfarande för mycket.
• De flesta får i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler, med undantag för järn där många flickor lider av järnbrist.
• Nästan alla elever får i sig för mycket salt, framför allt från ost, bröd, charkvaror, hamburgare och pizza. Nio av tio elever äter för lite fullkorn. Hälften äter för mycket socker. Alla får tillräckligt av protein
• 21 procent av ungdomarna har övervikt eller fetma. Det är vanligare bland ungdomar i familjer med låg utbildning, lägre inkomst och i glesbebyggda områden.

Källa: Livsmedelsverket, Riksmaten ungdom 2016–2017.

Läs mer!

Livsmedelsverket. (2019). Bra måltider i skolan. Uppsala: Livsmedelsverket.
 

 

Läs fler

Anna Grettve

Anna Grettve

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant