”Det viktigaste är att lära för livet”

Omsorg och trygghet är grundläggande för alla elevers trivsel, inte minst för barnen i grundsärskolan. På Olympiaskolan i Vallentuna uppmuntrar man också eleverna att våga ta risker – och samtidigt upptäcka sig själva.

Vädret är grått, småfuktigt och allt annat än uppiggande. Men det hindrar inte Yonas, Enya och Abu från att ha lektion utomhus. I dag ska de tillsammans med de pedagogiska resurserna Moon och Leyla samt läraren Sara Norlén gå iväg till den lilla skogen som ligger alldeles i anslutning till skolan, där ett spännande uppdrag väntar. I dag är också rektor Arild Werling med. Att delta i elevernas lektioner är något han försöker planera in med jämna mellanrum.   

– Nu ska vi se vad som finns i påsen i dag, säger Sara Norlén samtidigt som hon tecknar med händerna, och vänder sig mot barnen som står i en ring runt henne.

– Jo i påsen hittar ni varsin lapp med ett hemligt uppdrag som ni ska lösa. Dra en lapp och titta på bilderna. Det som finns på bilderna ska ni samla i skogen.

”De måste få uppleva det där pirret i magen när de har klarat av något som först känns jätteläskigt.”

I kommunala Olympiaskolan går 40 barn i årskurs 1 till 9. Här sker undervisningen både med inriktning på ämnen som följer den ordinarie grundskolans läroplan, men med anpassat innehåll och timplan, och med inriktning på ämnesområden. Ämnesområdena är avsedda för de barn som inte kan tillgodogöra sig undervisning i de ordinarie ämnena och omfattar estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning. Vissa elever läser en kombination av båda undervisningsformerna.

Enya, 7 år, Abu, 14 år, och Yonas, 15 år, samt tre andra barn ingår i gruppen som läser ämnesområden. Här är åldersindelningen inte det viktigaste. Fokus ligger främst på barnens utvecklingsnivå och behov. 

– Kom, nu är det dags för samling, ropar Sara Norlén efter en bra stunds utevistelse.

– Nu ska vi se vad ni har hittat.

En efter en visar barnen stolt upp sina fynd. Det är pinnar, löv, stenar och kottar. Nu ska barnen först sortera vad de har hittat, räkna fynden och avslutningsvis skapa en geometrisk form. Enya väljer att göra en fyrkant medan Abu lägger sina stora stenar i en rund ring och skapar en cirkel. Yonas svarar tydligt nej på frågan om han vill delta i uppgiften och slipper. 

Arild Werling har varit rektor för Olympiaskolan sedan i januari 2020. I grunden är han psykolog men har arbetat länge inom skolans värld. Först som skolpsykolog och senare som elevhälsochef och med utvecklingsfrågor inom Vallentuna kommun. 

– Jag blev både överraskad och glad när jag blev tillfrågad om jag ville bli rektor, berättar Arild Werling och ler brett, när vi ses en stund senare i hans arbetsrum.

– Jag har ju ingen bakgrund som pedagog och det kan kanske vara en nackdel ibland, men jag ser det ändå främst som en fördel. För mig är det något magiskt över vad pedagogerna kan skapa och hur de lyckas i sin uppgift. Jag är både full av beundran och nyfiken på deras arbete.

Utevistelse kan se ut på flera sätt. Till exempel kan man läsa en bok, som Yonas gör. 

Plats för möten. Yonas och Leyla, pedagogisk resurs, samtalar på gården. 

På Olympiaskolan har eleverna inga person­liga assistenter. Tanken är att de ska känna sig trygga med all personal. 

Sara och Enya tar en cykeltur på skolgården. 

– Vi i särskolan måste våga utmana våra elever, säger Arild Werling, rektor och psykolog.

Abu och Arild hjälps åt att samla pinnar till dagens uppdrag.

Prev
Next

En av grundsärskolans största utmaningar, menar Arild Werling, är skolans svårighet att långsiktigt kunna planera för vilken undervisning man ska bedriva. Allt beror på behoven hos de barn som söker till skolan. Något som ofta varierar stort och som Olympiaskolan får besked om med kort varsel. 

För de barn som läser ämnesområden är skolans viktigaste uppgift att se lärandet ur ett livsperspektiv, menar Arild Werling. Det kan till exempel handla om väldigt praktiska kunskaper, som att gå till affären, baka en kaka eller själv kunna välja vilken musik man vill lyssna på. Det handlar helt enkelt om att ge barnen ett så stort handlingsutrymme och så stor självständighet som möjligt.

”Jag tänker ibland att elevhälsans arbete här är ännu viktigare än på en vanlig grund­skola.”

Arild Werling har en tydlig ambition med vad han vill åstadkomma. Han menar att särskolan tidigare till stor del haft fokus på omsorg och nästan varit alltför beskyddande. I dag strävar man i stället mot att ge barnen kunskap och praktiska färdigheter. Något man till stor del får genom att utsättas för risker, våga ta sig an svårigheterna och övervinna dem.

– Det är jätteviktigt att vi inom särskolan vågar utmana våra elever. Trots sina fysiska eller psykiska svårigheter måste också våra barn få uppleva det där pirret i magen när man har klarat av något som först känns jätteläskigt och okänt. Alla barn växer av det.

– Vi måste bli lite modigare helt enkelt, säger Arild Werling med en röst där engagemanget inte går att ta miste på.

När det gäller skolans bristande möjligheter att utmana barnen fysiskt tar Arild Werling skolgården som exempel. Olympiaskolan är både nybyggd och trivsam med en jättefin och välutrustad skolgård. Men gården är helt utan tillstymmelse till gupp som kan få rullstollen att vricka till eller klätterställningar man kan klättra för högt i och ramla ner från. Den sortens utmaningar hoppas Arild Werling i stället att skolans nya aktivitetsyta kan ha. Bland tankarna på hur den nya ytan ska utformas finns en idé om ett samarbete med projektet ”Riskful Play”, en satsning som drivs av Vallentuna kommun och idrottsföreningen Korpen. Tanken är att genom lek utsätta barn för ”lagom risker” som kan leda till såväl utvecklade motoriska färdigheter som ökad förmåga att hantera just risk.

– Jag hoppas att den nya gården ska få lite av parkourbana över sig och bli både spännande och lite lagom läskig, säger Arild Werling.

Flera av Olympiaskolans elever behöver så gott som ständigt stöd av antingen lärare eller assistenter. Men en ”personlig assistent” är det inget av barnen som har. I stället gör skolan en poäng av att alla barn ska känna sig trygga med all personal, precis som personalen ser alla barn som ”våra barn”. Dessutom är det en ekonomisk fråga. Även om man skulle vilja så räcker pengarna inte till att ge varje barn en egen personlig assistent.  

Elevhälsans arbete i Olympiaskolan har både likheter och olikheter med arbetet i en vanlig grundskola, menar Arild Werling. Till skillnad från en vanlig skola, där elevhälsans medarbetare ofta diskuterar om någon elev behöver utredas för en diagnos eller inte, är barnen i Olympiaskolan redan väl diagnostiserade och utredda. Frågeställningarna här handlar i stället om hur skolan ska få eleverna att må bra och klara av sin utbildning. 

Det låga elevantalet gör också att elevhälsoteamet har god inblick i varje barns problematik och utmaningar. Även frågor som rör alkohol och drogmissbruk lyser med sin frånvaro. Däremot tar man precis som i andra skolor upp frågor om mobbning, trivsel, närvaro på nätet, om sexualitet och ”stopp min kropp”. Utmaningen handlar då om att förmedla kunskapen på ett sådant sätt att barnen förstår, då deras fysiska ålder oftast inte överensstämmer med deras kognitiva förmåga.

”Att inte fördöma, det är nog en av skolans absolut viktigaste uppgifter.”

Barnen på Olympiaskolan är ofta både mer vana vid och i behov av fysisk hjälp och kontakt än andra barn i samma ålder. Då blir det pedagogernas uppgift att vara tydliga med i vilka situationer det är okej, eller inte okej, att krama någon, hålla handen eller ge någon en puss. Och att man får säga nej, om något inte känns bra. 

– Jag tänker ibland att elevhälsans arbete här är ännu viktigare än på en vanlig grundskola. Många av våra elever har svårt att både uttrycka vad de själva känner och att tyda andras signaler. Därför behöver våra elever ännu mer stöd. Dels för att själva inte bli utsatta men också för att de inte ska behandla andra på sätt som inte är bra.   

Att barnen i Olympiaskolan ska ha samma rätt som andra barn att använda snapchat, Youtube och telefoner är en självklarhet i Arild Werlings värld. Rätt använda kan de digitala verktygen vara till stor hjälp för många barn, inte minst för att hitta och hålla kontakt med kompisar. Skolan får inte låta bli att ta upp frågeställningar bara för att de är svåra. I stället måste man våga tala om nätmobbning, grooming och bedrägeri.

– Barnen i vår skola lever till stor del i en skyddad värld, där det mesta är anpassat utifrån deras behov. Men vi måste också ge eleverna verktyg så att de kan hantera samhället utanför, som inte är tillrättalagt. Så att de kan ta del av det och så långt det går bestämma över sina egna liv.

Arild Werling tycker att Olympiaskolan kommit en bra bit på vägen mot att ge eleverna den utbildning och kunskap han menar att de har rätt till. Men mycket finns fortfarande kvar att göra. Förutom det konkreta arbete som skolan redan gör, är det också viktigt att arbeta med personalens och även omgivningens synsätt och normer.

– Min önskan är att alla ska se våra elever som just elever. Punkt. Inte som elever med den ena eller andra funktionsnedsättningen eller svårigheten. Utan som just barn. Som har rätt att vara precis som de är, och då inte bara med hänseende till sin funktionsnedsättning, utan på alla sätt. 

– När jag tänker efter hade jag nog haft samma vision om jag varit rektor på en vanlig skola, säger Arild Werling eftertänksamt.

– Det handlar helt enkelt om vilken människosyn man har. Att inte fördöma, det är nog som jag ser det en av skolans absolut viktigaste uppgifter.  

Olympiaskolan

I skolan går runt 40 elever i årskurs 1 till 9. 

Här arbetar sju lärare och ett 30-tal assistenter.

I elevhälsoteamet ingår rektor, skolsköterska, kurator, skolpsykolog och specialpedagog. Skolans elevhälso­team har även tillgång till Vallentunas centrala elevhälsa och deras resurser. 

Läs mer: www.riskfulplay.se

 

Läs fler

Åsa Fridman

Åsa Fridman

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant