På nätet syns inte skillnaderna

Sociala medier har revolutionerat möjligheterna att umgås bortom begränsande normer för unga med intellektuell funktionsnedsättning. Samtidigt är de mer utsatta för avigsidorna med livet online.

Enligt Statens medieråds rapport Ungar och medier 2019, som undersöker medieanvändningen hos barn 9–18 år, har tillgången till medieteknik ökat i alla åldrar. Det mesta sker nu i mobilen. I rapporten noterar man att medieanvändningen kryper allt längre ner i åldrarna och beskriver skillnader baserade på ålder och kön, men också mellan barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och dem utan.

Undersökningen visar att barn mellan 13 och 18 år med IF oftare spelar spel, tittar på film och använder sociala medier än andra barn. De träffar också kompisar utanför nätet betydligt mer sällan. 

De uppger också i högre grad att någon varit elak mot dem på nätet, hotat dem, lagt ut oönskade bilder eller ”bett om lättklätt”.  Vad som är anledningen går rapporten inte in på. Men svaret ligger förmodligen i en kombination av aningslöst förhållningssätt, begränsningar i förmågan att uttrycka sig, kontaktsökande och en större exponering i digitala sammanhang.

–  Sociala medier innebär mycket som är positivt för barn och unga med funktionsvariationer. Men vi måste hjälpa dem att hantera de negativa baksidorna med nätet, säger Fredrik Thelander på Reacta, en organisation som arbetar för att stoppa psykisk och fysisk ohälsa hos barn och unga.

Redan som fritidsledare på 1990-talet insåg han nätets dragningskraft när barnen hellre hängde på PlayAhead och Lunarstorm än på fritidsgården. 

– Då bestämde vi oss för att schemalägga tid för att möta barnen på deras digitala forum, berättar han om början på den ”Nätvandring” som senare belönades av Surfa Lugnt.

"Vem jag är i mina olika kanaler och vad jag vill med att vara där, är frågor vi behöver hjälpa dem att svara på."

I dag är Fredrik Thelander nationell samordnare och projektledare på Reacta med erfarenhet av projekt som vill ge unga med intellektuell funktionsnedsättning bättre förutsättningar att ta del av sociala medier. I Projekt ID, om identitet och delaktighet, deltog exempelvis drygt 40 unga mellan 13 och 18 år med olika typer av intellektuella funktionsnedsättningar. Bakom satsningen fanns Fritidsforum, Riksförbundet för Sveriges fritids- och hemgårdar, och tanken var – precis som med de tidiga nätvandringarna – att visa intresse för och utgå från ungas egna erfarenheter av att umgås online.

– Det är mitt allra främsta råd: gör en lokal undersökning tillsammans med era barn och unga. Vilka forum finns de i? Vad gör de där och vad händer där? Inte förrän vi vet det kan vi hjälpa dem att hantera det de möter på nätet.

Enligt Fredrik Thelander är det ofta stor skillnad på vad föräldrar och personal runt unga tror att barnen gör på nätet och vad barnen faktiskt gör. Att visa intresse och vara medveten om sina förutfattade meningar är första steget till en öppen och givande dialog. Inte minst den dag någon råkar illa ut på en social medieplattform och behöver stöd.

– Vuxna listar ofta några traditionella plattformar de tror barnen finns på medan ungarna själva snabbt räknar upp bortåt 20 olika ställen de hänger på. Från ryska Facebooksidor till olika spelplattformar med chattfunktioner och den allra senaste appen som snart inte längre är TikTok.

Nätsäker läsning. Eleverna behöver lära sig att allt man läser på sociala medier inte är sant och att alla inte har goda syften.

Vem vill jag vara, hur uppfattas jag? Hur man ska synas och presentera sig är viktig kunskap.

Prev
Next

Själv fick sig Fredrik Thelander en tankeställare när han insåg att den avancerade webbsida för fotbollsfans som älskar Djurgården han själv använder drevs av en av killarna i projektgruppen av unga med intellektuell funktionsnedsättning.

– Nätet ger många unga med begränsade möjligheter att möta människor i verkligheten ett större kontaktnät. De blir sedda och hörda och kan interagera med andra utan att funktionsvariationen blir det första andra ser.

Att förstå hur man syns på nätet och veta hur man kan presentera sig är kanske därför extra viktigt för den här gruppen unga. Ett påhittat nic och en blomma som presentationsbild ger anonymitet och större möjlighet att nå ut, men kanske också oönskade kontakter att hantera.

–  Vem jag är i mina olika kanaler och vad jag vill med att vara där, är frågor vi behöver hjälpa dem att svara på.

Fredrik Thelander berättar hur han märkte att den här gruppen unga ofta har ett gränslöst sätt att kommunicera när han blev vän med flera av dem på Facebook. De visste helt enkelt inte vad som är okej att göra på sociala medier, när man kan kontakta någon eller hur man kan uttrycka sig. Eller att man kan skriva till en kompis på ett sätt men till en offentlig person på ett annat. 

– Den som exempelvis vaknar klockan tre på natten och vill ha kontakt med omvärlden kanske slänger iväg flera meddelanden via flera kanaler samtidigt. Du som tar emot och läser allt det där några timmar senare blir ju orolig!

Man kan också råka illa ut om man överöser någon som verkar snäll med mängder av meddelanden, utan att förstå att det kan uppfattas som obehagligt. Det hände den unge man som blev uppsökt av Robert Aschberg i tv-programmet Trolljägarna. En kvinna tyckte att han var otäck som inte förstod att hon ville avsluta kontakten.

– Ännu med kameran i ansiktet log han glatt. Han var ju lycklig över kontakten med kvinnan och förstod inte problemet.

Källkritik är förstås också ett viktigt område att gå
igenom för den här gruppen unga precis som för andra. För att få en bra tillvaro online måste man förstå att allt man läser på sociala medier inte är sant eller att alla faktiskt inte tar kontakt med goda intentioner. Man behöver veta vem som är avsändare av olika budskap och hur man vet vem man kan lita på.

– En del har blivit lurade att ta politisk ställning, tycka till om något eller investera ekonomiskt. Och visst förekommer sexuella inviter, det behöver vi prata om, säger Fredrik Thelander.

Hans råd är att vara försiktig. Fråga inte ut enskilda ungdomar, utan prata i stället om och avdramatisera vad som kan hända i mer allmänna ordalag i en gruppgemenskap. Be om exempel på sådant de själva eller andra läst eller hört att andra råkat ut för och prata om det. Men börja tidigt, skapa förtroende och bygg relationer, menar Fredrik Thelander. Då vågar också det barn som trots allt ändå råkar illa ut komma och anförtro sig.

– Vi vuxna måste vara lika nyfikna och närvarande på nätet som vi är på barnens fotbollsträningar och danslektioner. 

Fredrik Thelander betonar att det allra viktigaste för att kunna hjälpa barn och unga att hantera sitt umgänge på nätet är att skapa samsyn hos de vuxna som finns runt barnen. Är skolan okej med att eleverna använder Facebook, men inte föräldrarna? 

– Inte sällan blir detta med barnens nätvanor till ett triangeldrama mellan personalen på skolan eller boendet, vårdnadshavare och elever. De som hamnar i kläm är barnen.

Han ger rådet att bjuda in till ett möte och prata förutsättningslöst tillsammans. Fundera framför allt på om det som de vuxna runt barnen ser som problem också är det mest problematiska för barnen.

– Den digitala samvaron har en viktig funktion för våra barn och unga och utvecklingen går fort. Det som står i rapporten från Statens medieråd är redan inaktuellt. Vi måste utgå från och prata med barnen om deras digitala erfarenheter här och nu om vi ska kunna stötta dem. 

Hur umgås man på nätet?

Fråga er själva:

• Hur ser nätvanorna ut hos era barn och unga?

• Vilka forum använder de och vad gör de där?

Prata med eleverna:

• Vem är jag på mina olika kanaler? 

• Varför är jag där jag är? Vad vill jag med att vara där?

• Hur presenterar jag mig själv i sociala medier?

• Hur är man en bra kompis – i verkligheten och på nätet?

• Hur kan man uttrycka sig på nätet? Är det olika i olika kanaler och med olika personer?

• Hur vet jag vad som är sant av det jag möter på nätet?

• Vem kan jag prata med om det jag möter på nätet?

Läs mer:

Dunkels, E. (2016). Nätmobbning, näthat och nätkärlek: kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet. (Första upplagan.) Stockholm: Gothia Fortbildning.

Dunkels, E. (2018). Vad gör unga på nätet? (3., [uppdaterade] uppl.) Malmö: Gleerups Utbildning.

www.mucf.se/nathat-hat-pa-natet här finns rapporter och filmer om nätkränkningar och näthat.

Statens medieråd. Ungar och medier 2019.

Thelander, Fredrik. Det bästa är att jag aldrig är ensam. Projekt I.D – Ungas identitet och delaktighet på sociala medier med särskild inriktning på unga med funktionsvariationer. Slutrapport april 2019.

www.prataomdet.nu – en webbresurs från Fritidsforums treåriga Projekt I.D. Här finns material, metoder, intervjuer och verktyg som stärker unga att delta i digitala sammanhang. 

Här finns också en digital kortlek med frågor som öppnar upp för samtal om nätet och vad som händer där.

www.surfalugnt.se – en ideell förening för att barn och unga i Sverige, på jämlika villkor och i trygghet, ska kunna tillgodogöra sig det som finns på internet.

 

Läs fler

Eva Selin

Eva Selin

Redaktör för tidskriften Elevhälsa på Gothia Fortbildning där hon också arbetar med innehållet till konferenser för lärare och elevhälsopersonal. Eva är fackpressjournalist i grunden.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant