I en hederskultur är familjen beroende av flickors/kvinnors sätt att förvalta sin sexualitet. Flickors oskuld före äktenskapet har stor betydelse och myten om mödomshinnan spelar en central roll. Kvinnors sexliv är föremål för sträng övervakning, vilket främst är mannens uppgift. Från och med puberteten blir flickorna föremål för familjens direkta kontroll eftersom deras beteende lätt resulterar i dåligt rykte.

”En förutsättning för att kunna tolka signaler samt våga se och agera i hedersrelaterade ärenden är kunskap.”

Pojkar drabbas också av hedersnormer särskilt om de är homosexuella, stödjer en flicka som inte fogar sig, inleder en relation mot släktens vilja eller tvingas kontrollera en syster eller någon annan familjemedlem.

Leva dubbelliv

Betydelsen av ett gott rykte är viktigt att förstå när det gäller hedersnormer och ibland är ryktet viktigare än verkligheten. Ett beteende som bryter mot familjens normer kan i vissa fall tolereras så länge det förblir okänt för utomstående. För att upprätthålla familjens goda rykte måste barnen uppföra sig i enlighet med föräldrarnas värderingar, vilket kräver kontroll. Kontrollen och förtrycket kan ta sig många uttryck såväl fysiskt, psykiskt och socialt som sexuellt. De uttrycks i olika handlingar från relativt vardagliga begränsningar i livet gällande klädval och socialt umgänge till stora livsval med utbildning och äktenskap.

Att leva dubbelliv blir ibland en strategi för att undkomma bestraffningar samtidigt som det ger den unga personen möjlighet att leva kvar i och behålla familjerelationer. Dubbellivet uppstår när den unga måste hemlighålla allt som kan tänkas svärta ner familjens rykte och heder. Ibland blir dock konflikterna så svåra att den unga blir tvungen att lämna familjen. Vanligt är då att hotsituationen stegras.

Att separera och lära sig leva skild från den familj man växt upp i är svårt och krävande för de allra flesta unga, även då de levt i svårt förtryck, med hot, kränkningar och misshandel av nära familjemedlemmar. Därför är det vanligt att personer som utsatts för hedersrelaterat våld återvänder till sina familjer eftersom ensamheten blir för svår att hantera. I bästa fall är förutsättningarna desamma som före separationen, det vill säga förtryckande men inte sämre. I värsta fall har de unga efter återvändandet kontrollerats omänskligt hårt, frysts ut, låsts in, misshandlats, gifts bort eller förts utomlands. Allt för att återställa familjens heder.

Hedersbegreppet

Tolkningen av begreppet heder varierar mellan olika kulturer och sammanhang. Det kan även variera mellan olika etniska grupper inom ett land. Vissa hävdar att hedersnormer och hedersrelaterat våld är importerade, kopplade till etnicitet och oberoende av yttre faktorer. Andra hävdar att hedersrelaterat våld, i likhet med annat våld mot kvinnor, bör ses som en del av ett universellt patriarkalt kvinnoförtryck. Andra fokuserar på bakomliggande socioekonomiska faktorer.

Allt fler har dock börjat se hedersnormer och hedersrelaterat våld ur ett intersektionellt perspektiv med flera tänkbara bakomliggande faktorer som bidrar till under- respektive överordning däribland genus, migration, socioekonomisk status och segregation.

För att säkra familjens heder krävs kontroll av flickors/kvinnors sexualitet vilket bland annat kan ske genom könsstympning. Detta är en tusenårig sedvänja som förekommer i Afrika, Mellanöstern och Asien. Ingreppet uppfattas som socialt viktigt för att flickan ska ses som ren och oskuld och kan utgöra en handling som manifesterar övergången från barn till vuxen.

Åldern då ingreppet utförs varierar liksom typen av ingrepp samt vem som utför det. Symtomen efter ingreppet varierar beroende på vilken typ av könsstympning flickan har utsatts för men alla typer kan ge problem. Dock ökar symtomen om flickan är infibulerad, det vill säga om vaginalöppningen är försnävad/tillsluten genom att de inre och yttre blygdläpparna fästs eller sytts ihop med eller utan att borttagande av klitoris.

Symtomen kan vara smärtor vid miktion, täta toalettbesök, lång tid vid toalettbesök liksom kroniska eller återkommande smärtor i underlivet. De kan visa sig som att flickan går stelt, har upprepade urinvägsinfektioner, svårt att sitta (på grund av smärtor), koncentrationssvårigheter, magsmärtor, ryggsmärtor och huvudvärk eftersom flickan undviker att dricka relaterat till smärtsam miktion. Det kan också handla om smärtor vid mens, skolfrånvaro, frånvaro från idrottslektioner, beteendeförändring efter långvarig frånvaro från skolan.

Kunskap

En förutsättning för att kunna tolka signaler samt våga se och agera i hedersrelaterade ärenden är kunskap. Som ett stöd för professionella har Kristianstads kommun arbetat fram en handbok mot hedersrelaterat våld, förtryck och kvinnlig könsstympning. Handboken är gemensam för personalen inom Barn- och utbildningsförvaltning samt Arbete- och välfärdsförvaltning. Det betyder att kunskapsstöd, handlingsplan samt flödesschema är gemensamma för all personal inom förskola, skola och socialtjänst. Fördelarna är bland andra att alla kan följa varandras arbetsgång och få till ett likartat arbete.

Skolsköterskan träffar alla elever flera gånger under skoltiden och har unika förutsättningar att komma nära enskilda elever som har det svårt. Men att öppna sig och samtala med någon utomstående om hedersnormer och hedersrelaterat våld kan vara riskfyllt för den unga. Utsatta elever kan därför ha väldigt svårt att söka hjälp.

Uppmärksamma symtom

Skolsköterskan kan i sin tur uppleva svårigheter i mötet då kunskapen är begränsad och svåra avvägningar måste göras i varje enskilt fall. Begränsad kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck kan leda till att skolsköterska utsätter den unga för risker som kan få allvarliga konsekvenser. Exempelvis kan ett välmenande telefonsamtal hem till föräldrarna för diskussion om den ungas situation innebära fara för den enskilda eleven då själva offentliggörandet riskerar familjens heder.

Att vara uppmärksam på symtom som könsstympade flickor kan ha är väsentligt. I detta är samverkan med hela elevhälsoteamet och övrig skolpersonal viktig. Skolsköterskan kan med stor respekt och en ödmjuk inställning ta upp frågan om könsstympning vid hälsobesöket tillsammans med vårdnadshavare redan i förskoleklass. Utifrån svaret kan uppföljning göras vid nästkommande hälsobesök, eller om behov finns, tidigare. Om flickan är utsatt och upplever problem är det viktigt att ta en fördjupad anamnes så adekvat medicinsk hjälp kan erbjudas på landstingets barn- och ungdomsmedicinmottagning

Ställa frågor

Även om flickan inte är könsstympad bör uppföljning ske vid nästkommande hälsobesök då sedvänjan utförs vid olika åldrar beroende på vilket land familjen kommer ifrån. Även om föräldrarna är på hälsobesök med sin son, eller om modern är gravid behöver frågan ställas om hur familjen ser på könsstympning för yngre döttrar i familjen eller för det ofödda barnet.

Ett bra sätt att inleda diskussionen med flickan/föräldern kan vara ”Jag vet att i vissa länder förekommer en tradition av att klippa/sy kvinnor, hur är det för dig/din dotter?” Om föräldern svarar att flickan inte är utsatt är det bra att gå vidare genom att fråga om det var ett svårt beslut att ta. Detta syftar till att få reda på om flickan riskerar att utsättas eller om föräldrarna upplever påtryckningar från äldre släktingar. Att skolsköterskan samtidigt ger information om lagstiftningen i Sverige gällande kvinnlig könsstympning är oerhört viktigt. Samtidigt kan man informera om flickors fri- och rättigheter då kvinnlig könsstympning ökar risken för barn- och tvångsäktenskap.

Dokumentera

Efter samtal med elev eller förälder är det viktigt att dokumentera det som flickan eller föräldern berättat samt vilken information som givits. Man bör alltså även dokumentera förälders uppgifter om flickan inte är stympad samt att vårdnadshavarna fått information om vilken lagstiftning som råder i Sverige. I dokumentation och samtal mellan professionella ska ordet kvinnlig könsstympning användas men i mötet med flickan/föräldern kan andra ord behöva tillämpas. Skolsköterskan får prova sig fram och använda de begrepp och omskrivningar som flickan eller föräldern använder, exempelvis stympning, omskärelse, klippt eller sydd.

”I våra samtal med elever om sex- och samlevnad bör kvinnlig könsstympning och myten om mödomshinnan utgöra en naturlig del.”

En vanlig rädsla hos utsatta unga som lever i en hederskontext är att föräldrarna ska få veta att de sökt hjälp så att problemen förvärras när den ungas situation blir känd utanför familjen eftersom offentlighet riskerar familjens anseende. Därför är det oerhört viktigt att respektera offentlighets- och sekretesslagen som säger att om barn under 18 år kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt om uppgiften lämnas till vårdnadshavare ska sekretess råda.

Stark oro

Vissa anser att den avgjort bästa lösningen inkluderar samarbete med familjen. Andra avråder bestämt från det på grund av risker för det enskilda barnet. Föräldrar är ofta inte motiverade att förändra sin inställning till de hedersnormer man lever i på ett sådant sätt att den ungas fri- och rättigheter kommer respekteras.

Vi ser det som moraliskt tveksamt att kompromissa med föräldrarna och indirekt medverka till att den unga inte har och inte heller kommer att få samma rättigheter som andra svenska barn och ungdomar.

Ibland är oron så stark för en elevs livssituation att orosanmälan till socialtjänsten måste göras. Det kan även handla om oro över att en flicka kommer att utsättas för kvinnlig könsstympning. Berättar familjen eller flickan om en kommande resa och fest bör varningsklockor ringa. Socialtjänsten kan erbjuda samtal och i vissa allvarliga fall även skyddat boende.

Enligt skollagen är elevhälsans medicinska insats främsta uppgift hälsofrämjande. Dit hör att delta i diskussioner med elever och föräldrar om svensk lagstiftning, barns rättigheter och barnkonventionen. I våra samtal med elever om sex- och samlevnad bör kvinnlig könsstympning och myten om mödomshinnan utgöra en naturlig del. Vi kan exempelvis visa filmer som ”Stopp! Min kropp!” och ”Te och Samtycke”.

Men viktigast av allt är att alla på skolan är delaktiga i att arbeta för att grundlägga normer och värderingar som säkerställer individens fri- och rättigheter. 

​Referenser

Alizadeh, V., Törnkvist, L. & Hylander, I. (2011). Counselling teenage girls problems to the ’protection’ of family honour from the perspective of school nurses and counsellors. Health and Social Care in the community 19(5), 476–484. Doi 10.1111/j.1365-2524.2011.00993.x

Björktomta, S.-B. (2012). Om patriarkat, motstånd och uppbrott. Tjejers rörelse i sociala rum. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete.

Darj, F., Nathorst-Böös, H. & Jarl-Åberg, C. (2011). HBT & heder. En intervjustudie om unga HBT-personer som lever i familjer med hedersnormer. Stockholm: ALMAeuropa (= Libris/kb)​

Ericsson, M. (2013). Familjearbete i hederskontext. Silferberg, G. (red). Barn, utsatthet och heder, 9 sid. 77–102. Malmö: Exakta.

Leveau, L. (2009). Mellan raderna. En handbok i värderingsövningar, Malmö stad.

Leveau, L., Alfredsson, S. & Ceder, S. (2012). Sexualitetskunskap. Ett stödmaterial till undervisning i sex och samlevnad, jämställdhet och likabehandling. Centrum för pedagogisk inspiration, Utbildningsförvaltningen, Malmö Stad.

SFS 1982:316. Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor. Hämtad 2017-01-14 från http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningss…

Socialstyrelsen (2016), Kkvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete. Hämtad 2017-01-13 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-6-59

Socialstyrelsen & Skolverket (2016). Vägledning för elevhälsan, reviderad upplaga. Hämtad 2017-01-14 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-11-4