Med skolan som bas i samverkan

I Bjuv sker samverkan med socialtjänst och psykiatri med skolan som bas. På så sätt kan man tidigt fånga upp och samordna stödinsatser för enskilda elever med utgångspunkt i den kunskap om risk- och friskfaktorer som redan finns på skolan där elevhälsan har en viktig roll.

I Bjuvs kommun finns sedan flera år en centralt organiserad tvärprofessionell elevhälsa med tydligt uppdrag, struktur och gemensam värdegrund, som arbetar nära elever och personal ute på skolorna. Samarbetet mellan skolor med elevhälsa och socialtjänst har också varit tätt.

Trots detta såg barn- och utbildningsförvaltningen ett behov av att utveckla samverkan mellan olika verksamheter såväl internt som externt i kommunen. Detta för att i ett tidigare skede kunna fånga upp och möta elever och familjer som behövde stöd med mer samordnade insatser.

– Vi behövde bättre koordination och samordning av insatser runt barn och elever som har behov av stöd från olika håll, förklarar Ellen Claesdotter Pettersson.

”Varje situation är unik och stödet till barnet och familjen ska anpassas efter individuella behov.”

Hon är leg. psykolog och specialist i organisationspsykologi och var tills helt nyligen också verksamhetschef för elevhälsan i Bjuv som för två år sedan ville ta ett mer samlat grepp för att kunna möta ett allt mer utmanande hälsoläge för barn och unga som man identifierat.

Det handlade bland annat om att en relativt hög andel av kommunens barn var aktuella för socialtjänsten samtidigt som en folkhälsoenkät gällande barn och unga i Skåne från 2016 visade på utmaningar gällande fysisk och psykisk ohälsa.

Som inspiration för att komma igång med arbetet att samordna och tidigt fånga upp behovet av stödinsatser valde Bjuvs kommun att titta närmare på det som i Sverige har kommit att kallas Skottlandsmodellen, nämligen GIRFEC, Getting it right för every child.

– Vi såg att Sverige och Skottland delade samma önskan om att tidigt upptäcka barn och familjer i behov av stöd och överbygga hinder för samverkan över verksamhets- och myndighetsgränser, säger Ellen Claesdotter Pettersson.

Våren 2017 reste därför barn- och utbildningsförvaltningens ledningsgrupp samt kommunpolitiker, till Inverness i Skottland för att utforska modellen. Intrycket blev att den vilade på ett gediget grundarbete där samtliga stödfunktioner runt varje enskilt barn skapar en gemensam förståelse om barnet och barnets behov av stöd med fokus på barnets rättigheter och välmående.

– När programmet kom igång i Skottland 1997 stod landet inför stora utmaningar kring barns och ungas hälsa, säkerhet och skydd. Det handlade om sviktande måluppfyllelse, psykisk och fysisk ohälsa och stora behov av socialtjänstinsatser, berättar Ellen Claesdotter Pettersson.

”Inspirerade av Skottlandsmodellen provade vi ett nytt sätt att arbeta och samverka.”

Tjugo år senare har GIRFEC bidragit till effektivare samverkan mellan myndigheter där man gemensamt stöttar familjer genom Skottlands välfärdssystem. En viktig utgångspunkt är att barnet och familjen ska känna att de äger processen. Vägledningen ska innebära att familjen gör egna aktiva val och stärks i sin roll som samhällsmedborgare.  

– De ska alltid förstå vad som händer, känna sig trygga och lyssnade på samt vara involverade i diskussioner och beslut som rör dem, säger Ellen Claesdotter Pettersson.

En viktig grundbult i Skottlandsmodellen är den samordnande kontaktperson som ska finnas för barnet och familjen, gärna en person som finns tillgänglig i familjens vardagliga kontext. Exempelvis i skolan. Denna person och funktion, som i Skottland kallas ”a named person”, inspirerade delegationen från Bjuv.

– Den här personen kan hjälpa till att identifiera behov, lyssna, rådgöra och erbjuda stöd till barnet eller familjen, säger Ellen Claesdotter Pettersson.

Det kan handla om att informera om andra verksamheter och funktioner eller erbjuda möjligheter till stöd som inte finns inom den egna verksamheten i exempelvis skolan. Som socialtjänstens olika stödinsatser, föräldrastöd, första linjens psykiatri och ungdomsmottagning.   

– Varje situation är unik och stödet till barnet och familjen ska anpassas efter individuella behov, fortsätter Ellen Claesdotter Pettersson.

Hemkomna från Skottland undersöktes förutsättningarna för att stärka samordning och kommunikation gällande elevärenden mellan olika verksamheter i Bjuv. Här fanns redan elevhälsans professioner ute på skolorna under ledning av en gemensam, centralt placerad chef. Man kunde konstatera att elevhälsans personal i sina uppdrag nära elevernas skolvardag i många fall redan fungerade som ”named persons”.

– De kan fånga upp stödbehov hos elever och i de fall elever och vårdnadshavare gav samtycke till att information delas mellan elevhälsa och andra stödinsatser kunde socialtjänst eller första linjens psykiatri kopplas på, berättar Ellen Claesdotter Pettersson.

Tanken var – och är förstås fortfarande – att inga glapp ska uppstå mellan verksamheter om man upptäcker tidiga tecken på exempelvis psykisk ohälsa eller besvärliga hemsituationer där sårbara barn annars kan riskera att hamna mellan stolarna.

Men Ellen Claesdotter Pettersson och hennes kollegor ville skapa bättre förutsättningar för att fånga upp elevernas stödbehov i ett tidigare skede. Och i det arbetet ville man utgå från elevhälsans möjligheter att samordna stödet på ett sätt och i en kontext där eleverna kände sig trygga.  

– Inspirerade av Skottlandsmodellen provade vi under hösten 2017 ett nytt sätt att arbeta och samverka runt elever som behöver tidigt stöd från flera verksamheter, berättar Ellen Claesdotter Pettersson.

Bland annat kopplades socialtjänstens öppenvårdsbehandlare snabbt in för orossamtal på skolan där man tillsammans med elev och familj undersökte möjliga stödvägar framåt, både genom skolans och socialtjänstens insatser. Ett arbetssätt som nu är permanentat på skolorna.

Utifrån elevhälsans arbete med att identifiera elevers behov, kan elev och vårdnadshavare ta ställning till stöd från socialtjänsten med skolan som bas. Om de säger ja och ger samtycke till att information delas mellan elevhälsans professioner och socialtjänsten ges möjlighet till en gemensam bedömning av lämplig stödinsats. Naturligtvis i dialog med elev och vårdnadshavare där journalföring görs i respektive insats.

– Detta var bakgrunden till att vi hösten 2018 också blev intresserade av att medverka i SKL:s projekt ”elevhälsobaserad första linje”, berättar Ellen Claesdotter Pettersson.

”I skolan är eleverna trygga med mentorer och personer från elevhälsan som ser deras behov i skolvardagen.”

Här utforskades hur elevhälsans professioner kunde samverka närmare första linjens psykiatri. Och den allra viktigaste lärdomen i det projektet handlade om vikten av att göra en sambedömning av all befintlig information runt eleven inför beslut om lämplig insats, menar Ellen Claesdotter Pettersson. 

– Elever vill inte bli ännu mer kartlagda, men för att den som ska göra insatsen ska kunna gå rakt på pudelns kärna är det oerhört viktigt att ha kunskap om elevens risk- och skyddsfaktorer, säger hon.

En framgångsfaktor handlar om att få till en koppling mellan elevernas skolvardag och de insatser som planeras och görs. Elevhälsans och pedagogernas kunskap bör tas till vara och pedagogerna bör också få en återkoppling efter gjorda insatser. För att detta ska fungera menar Ellen Claesdotter Pettersson att skolan behöver öka kunskapen hos all skolpersonal om såväl psykisk ohälsa med varningstecken i skolmiljö som hur man kan arbeta vidare med de friskfaktorer som finns runt enskilda barn.  

– När skola, socialtjänst och första linjens psykiatri samarbetade med skolan som bas försvann också det där vi tyvärr kanske tänker: ”om bara någon annan …”, säger Ellen Claesdotter Pettersson.

Hon menar att såväl kunskapen om varandras verksamheter som tilliten till varandras organisationer och kompetens ökar när olika professioner från olika verksamheter får möjlighet att samarbeta kring sambedömningar i riktiga ärenden.

I SKL-projektet flyttade behandlare från första linjens psykiatri under en period sina mottagningar till skolan en förmiddag varannan vecka. På så sätt fick elever som identifierats ha behov av, och tackat ja till, insatser från socialtjänst eller psykiatri tillgång till dessa i skolans lokaler.

– I skolan är eleverna trygga med mentorer och personer från elevhälsan som ser deras behov i skolvardagen där de också kan stötta eleverna att stärka sina egna friskfaktorer, säger Ellen Claesdotter Pettersson.

När personal från psykiatri och socialtjänst på det här sättet finns tillgängliga på skolan får de också med sig värdefull kunskap om elevernas vardag som de har nytta av i sina insatser. Elevhälsans personal får i sin tur mer kunskap om vad första linjens psykiatri och socialtjänstens medarbetare kan bidra med. Alla inblandade upplever att insatserna känns meningsfulla, inte minst elevernas vårdnadshavare som haft att navigera bland olika stödinsatser och möten med skola, socialtjänst och BUP. Ellen Claesdotter Pettersson påpekar att föräldrar till elever i behov av särskilt stöd inte sällan blir utmattade av all logistik som krävs för att få saker att hända runt barnen.

– Att samarbeta så att elever och föräldrar kan få stöd med koordinering och kommunikation mellan instanser som behöver samarbeta runt ett barn innebär stora vinster på så många plan, säger hon.

Läs fler

Ann-Cathrine Johnsson

Ann-Cathrine Johnsson

Frilansjournalist med inriktning på forskning inom skola, medicin/hälsa och hållbarhet.
 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant