Diffusa förväntningar gör uppdraget otydligt

Stora elevantal på många skolor samt bristande arbets- och rollbeskrivningar försvårar skolpsykologens arbete. Det visar en enkät som också pekar på psykologernas önskan om att få arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande utifrån enskilda skolors behov.

malin
Malin Valsö

Alla som arbetar som skolpsykolog har gått psykologprogrammet, en utbildning med fokus på kliniskt arbete inom landstingsdrivna verksamheter. När jag själv läste till psykolog kring år 2000 behandlades skolpsykologens uppdrag på en enda föreläsning.

Att börja arbeta inom skola innebar stora utmaningar vad gäller att förstå skolan som organisation och dess uppdrag. Men också att begripa skolpsykologrollen och ställa om från ett medicinskt och patogent perspektiv till ett pedagogiskt och salutogent, utmaningar jag vet att många skolpsykologer känner igen sig i.

Inför den här artikeln delade jag en enkät i två skolpsykologgrupper på Facebook. Jag har visserligen egen erfarenhet av att arbeta som skolpsykolog men arbetar nuförtiden mest med handledning och fortbildning av skolpsykologer samt utvecklingsarbete avseende elevhälsa.

”Det är snarare regel än undantag att skolornas elevhälsoarbete och rutiner skiljer sig åt.”

135 skolpsykologer svarade på min enkät och sammanfattningsvis kan man säga att de största utmaningarna för skolpsykologer berör organisation, förväntningar och förutsättningar.

Psykologförbundets riktmärke är 500 elever per skolpsykolog, men det finns inga statliga riktlinjer. 2017 gjorde Psifos (Psykologer i förskola och skola) en enkät som visade att en tredjedel av de 200 medlemmar som svarade hade färre än 1 000 elever, en tredjedel hade 1 000–1 500 elever och en tredjedel hade fler än 1 500 elever. Min enkät visar att fördelningen är ungefär densamma i dag.

Förutom att förväntas möta ett stort elevantal arbetar de flesta skolpsykologer på flera olika skolor. 35 procent av dem som svarade uppgav att de jobbar på sju eller fler skolor, 32 procent uppgav 3–4 skolor och 33 procent har elever på 1–2 skolor.

Av dem som arbetar på 1–2 skolor finns de ofta på någon enhet med särskilt stora behov som i särskilda undervisningsgrupper eller på skolor i socioekonomiskt utsatta områden.

”Ofta efterfrågas snabba lösningar i stället för sådant som leder till förändring.”

I vardagen innebär detta att många psykologer behöver lägga tid och energi på logistik. Man har många olika uppdragsgivare, kulturer och kollegor att lära känna och varje vecka måste växla mellan. I enkäten påtalas detta som en av de stora utmaningarna. Även om man är anställd i en och samma kommun är det dessutom snarare regel än undantag att skolornas elevhälsoarbete och rutiner skiljer sig åt.

Leg. psykolog Åsa Lundborg har gjort en litteraturöversikt avseende vilka faktorer som påverkar skolpsykologers stress. Studierna är amerikanska, men mycket stämmer väl överens med de svar jag fick på frågan ”Vad upplever du är en skolpsykologs största utmaningar?”

Lundborg listar sex riskfaktorer för skolpsykologers stress och utmattning:
• Rollöverbelastning (krav som inte matchar tillgängliga resurser).
• Hur omgivningen där man arbetar är organiserad.
• Låg nivå på skolresurser.
• Missnöje med lönen.
• Låg grad av erkännande för arbetsinsats.
• Brist på administrativt stöd.

De stora utmaningar som lyfts i enkäten och som jag väl känner igen i mitt eget arbete är bristen på ett tydligt uppdrag och en tydlig roll. Många saknar helt enkelt en arbetsbeskrivning.

Förväntningarna på vad man ska göra är outtalade och huvudmannens och rektorernas beställarkompetens både avseende elevhälsa generellt och skolpsykologer specifikt är ofta alltför låg. Detta kan leda till både rollöverbelastning och låg grad av erkännande för sin arbetsinsats.

Jag har hört många skolpsykologer som säger att det inte är någon som vet vad de gör på jobbet, varken deras chefer eller deras rektorer. Detta är problematiskt utifrån att skol- och organisationsforskning visar på vikten av tydliga uppdrag och roller för både samverkan, produktivitet och hälsa.

”Många skolpsykologer vill jobba närmare lärarna och arbetslagen.”

En annan utmaning är svårigheten att hinna med att göra det man vill och ska. Många lyfter problemen med att prioritera, att få till det förebyggande och hälsofrämjande arbetet samt att arbeta långsiktigt.

Lundborg har i sin litteraturöversikt identifierat fem skyddsfaktorer:
• Att det under utbildningen ges en realistisk bild av vad det innebär att arbeta som skolpsykolog.
• Förmåga att hantera att det inte alltid är möjligt att arbeta efter ”best practice”.
• Tillgång till handledning.
• Att ha arbetat flera år i yrket.
• Rimlig arbetsbelastning (ansvar för färre antal elever).

I sitt arbete och i all problemlösning ska psykologer följa Psykologförbundets policy för evidensbaserad praktik.

Flera av de skolpsykologer som besvarat enkäten lyfter en utmaning som är kopplad till punkt nummer två ovan: möjligheten att arbeta efter ”best practice”. Att som skolpsykolog kunna arbeta strategiskt, långsiktigt och evidensbaserat i skolans värld innebär en stor utmaning.

En del upplever att det finns en motsättning mellan psykologens fokus på analys, evidens och utvärdering och en vanligt förekommande inställning i skolan att utgå från tyckande och trender. Dessutom efterfrågas ofta snabba lösningar i stället för sådant som verkligen leder till förändring.

De skolpsykologer som besvarat enkäten har två huvudsakliga önskemål avseende vad de skulle vilja ha utrymme att göra mer av. Det som flest nämner är möjligheten att arbeta strategiskt och systematiskt förebyggande samt hälsofrämjande på grupp- och organisationsnivå utifrån analyser av varje skolas behov.

En hel del har också en önskan om att få bidra med ledningsstöd och i utveckling av organisationen.

En stor del av skolpsykologerna skulle också vilja jobba närmare lärarna och arbetslagen, de uttrycker en önskan om att komma in tidigt i olika processer och finnas nära verksamheten.  

Elevhälsan i stort har ännu inte lyckats ställa om till att arbeta främst förebyggande och hälsofrämjande, trots att den ”nya” skollagen och riktlinjerna kring elevhälsan kom för 10 år sedan. För många skolpsykologer innebär det frustration att fastna i åtgärdande och individinriktat arbete.

En stor del av skolpsykologens arbetsuppgifter präglas fortfarande av ett medicinskt och patogent perspektiv, där fokus blir att utreda och komma med förslag på åtgärder på individnivå.

Jag, och många skolpsykologer och annan personal inom skolan, drömmer om att få till en likvärdig evidensbaserad elevhälsa. En samlad elevhälsa som samarbetar både tvärprofessionellt inom elevhälsoteamet och är en integrerad del av skolans utvecklingsarbete i enlighet med våra styrdokument.

Om vi ska nå dit anser jag att beställarkompetens hos våra uppdragsgivare behöver förbättras. Jag skulle önska att det i varje rektorsutbildning ingick och hos alla skolhuvudmän fanns kompetens och strategi för att leda elevhälsan som en integrerad del av skolan, i stället för som ett eget stuprör.

Det skulle finnas konkreta beskrivningar av ”best practice” för elevhälsan. Det vill säga hur man bedriver systematiskt kvalitetsarbete, hur man arbetar förebyggande och hälsofrämjande, hur man organiserar elevhälsan så att den på varje skola finns integrerad i verksamheten, hur man strukturerar tvärprofessionella möten utifrån skolan och elevhälsans uppdrag.

Då skulle vi skolpsykologer tillsammans med våra skolor kunna analysera nuläge och behov, prioritera och genomföra utvecklingsinsatser och utvärdera dem. För att göra det möjligt behöver elev- och skolantalet per skolpsykolog minska, men det i sig kommer inte att göra den skillnad som behövs.

Avgörande är till syvende och sist hur vi får möjlighet att använda vår kompetens för alla elevers bästa.

REFERENSER

Henrikson, O. (2017). Ensam eller stark: åtta principer för framgångsrika team. (Första upplagan.) Stockholm: Natur & Kultur.
Jarl, M., Blossing, U. & Andersson, K. (2017). Att organisera för skolframgång: strategier för en likvärdig skola. (Första upplagan.) Stockholm: Natur & Kultur.
Kriisa, L. (2017, 7 juli). Var tredje skolpsykolog har fler än 1500 elever. Psykologtidningen. Från http://psykologtidningen.se/2017/07/07/var-tredje-skolpsykolog-har-fler…
Lundborg, Å. (2019) Vad orsakar stress hos skolpsykologer? En litteraturöversikt. Göteborgs universitet.
Policyprogram för evidensbaserad praktik (2013). Sveriges psykologförbund. https://www.psykologforbundet.se/globalassets/forbundet-tycker/policydo…

dia

Malin Valsö

Malin Valsö

Leg. psykolog med bakgrund som skolpsykolog. Hon har skrivit flera böcker och driver Elevhälsokonsulterna med inriktning på organisations- och kompetensutveckling.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant