”Skolan ska passa alla elever”

– Specialpedagogik handlar om att fråga sig vad som behövs för att även eleverna med störst svårigheter ska kunna vara kvar i gruppen och sedan att utforma sin undervisning efter det.
Det menar Helena Wallberg som anser att specialpedagogens viktigaste uppgift består i att stötta lärarna i att utforma lärmiljö och undervisning.

Helena Wallberg har varit lärare och specialpedagog stora delar av sitt yrkesliv. Men sedan fem år tillbaka undervisar hon inte längre. Åtminstone inte elever. Hon har i stället lyft blicken och driver sin mission i form av böcker, föredrag samt inte minst som handledare, rådgivare och utbildare på skolor som behöver utveckla sin verksamhet för att få med alla elever.

– Det finns två specialpedagogiska perspektiv som förklarar varför en skola gör som den gör när den ska hantera svårigheter, säger Helena Wallberg.

Det ena kallas för det kategoriska perspektivet.

– Då kategoriserar man elever på skolan utifrån etiketter som till exempel ”utåtagerande”, ”starka” eller ”elev med npf”. I det kategoriska perspektivet läggs problemet hos eleven, det är eleven som bär sina svårigheter. När de senare inte upplevs fungera i den stora gruppen får de specialhjälp.

"I det kategoriska perspektivet läggs problemet hos eleven.”

– Man kategoriserar också gärna lärarna. Det finns å ena sidan de som sköter den ”vanliga” undervisningen och å andra sidan de, specialpedagoger eller ibland rent av lärarassistenter, som tar hand om svårigheterna. Den här typen av lösningar är väldigt vanlig i dag, fortsätter Helena.

Det andra specialpedagogiska perspektivet, som hon själv företräder, kallas för det relationella.

– Det innebär att skolan utformas för att den ska passa alla elever och att man ser på specialpedagogiken som ett medel för att göra det. Det handlar om att fråga sig vad som behövs för att även eleverna med störst svårigheter ska kunna vara kvar i gruppen och sedan att utforma sin undervisning efter det.

– Det här sättet förespråkar de allra flesta. Det är svårare, men mycket bättre. För jag menar, de här barnen ska vara en del av samhället när de blir vuxna. Hur kan vi då ha en skola där de inte får vara med?

I början av nittiotalet blev Helena Wallberg själv lärare. I hennes engelsk-undervisning förstärktes övertygelsen om vilken typ av förhållningssätt som är det rätta.

– Jag gjorde en uppgift som bestod i att hitta på och skriva ned en berättelse utifrån en bild på en svan. Men en elev, Jocke, han fixade den inte. Uppgiften var alldeles för kreativ. Jag försökte och försökte, ”vad händer med svanen? Vad sker utanför bilden?” Men han såg framför sig, ”jag vet inte. Det är en svan, liksom.” ”Stackars Jocke”, tänkte jag först, ”han är inte kreativ.”

"Vi måste titta på hur vår organisation påverkar eleven.”

Men Helena gav inte upp utan tänkte att det måste finnas ett sätt även för Jocke att göra uppgiften.

– För man får inte tänka bort någon ur gruppen. Det händer hela tiden i skolan och det tycker jag är väldigt allvarligt. Det var då jag började experimentera med det här, säger hon och pekar på ett exemplar av sin bok, Lektionsdesign, som ligger på köksbordets blommiga duk.

– Alla elever fick börja med att samla allt de jobbat med i varsina små portfolier. Det gjorde det möjligt att arbeta med olika saker även om vi satt runt samma bord. Någon skrev en berättelse om svanen, en annan fick i uppgift att skriva en dialog mellan svanen och en farbror. Jocke, han fick skriva en faktatext om svanen. Då fullkomligt blomstrade han!

Men att tillämpa synsättet med relationell pedagogik är knappast okomplicerat.

– Snabb problemlösning är ganska populärt i vår samtid, uthålligheten är låg. Om föräldrar får höra att deras barn mobbas så drar de direkt iväg ett mejl, ”GÖR NÅGONTING!”, varpå skolpersonalen tänker ”ojoj, vi kan bli anmälda” och sätter in en snabb, standardiserad åtgärd. Men då finns det en lucka mellan problemet och lösningen.

Så vad borde man göra? Helena tar ett djupt andetag för att understryka att skolans personal måste göra detsamma och säger överdrivet långsamt:

– Sätt er ned ... Prata med eleven, vilket man ofta glömmer av bara farten, och be eleven berätta. Luckan mellan problem och lösning måste fyllas med undersökning och analys, på individ-, grupp- och organisationsnivå. Sambandet mellan dessa tre är otroligt viktigt, för vi får inte stanna på individnivå och fokusera på vad eleven har för diagnos eller svårighet. Vi måste titta på hur vår organisation påverkar eleven. Det handlar inte om att sopa diagnoser under mattan, utan om att börja i den andra änden.

För att undersökningen ska fungera, kan det till exempel vara bra att ha ett batteri med frågor redo för sådana här situationer.

– Det ska finnas i systemet! Först då kan vi göra en analys och hitta en lösning. Vi måste också våga säga till föräldrarna att deras och psykologens input är jätteviktig, men det är inte ni som ska göra analysen. Det ska skolan göra.  

Mitt i intervjun får Helena besök. Det är en elektriker som ska titta på en värmepump som inte har fungerat sedan den installerades, men ingen har riktigt lyckats lista ut vad som faktiskt behövs för att få den att fungera. Hon har länge kämpat för att reklamera den, medan återförsäljaren å sin sida velat beställa reservdelar. Uppgivet provade hon slutligen att på egen hand ringa dit elektrikern i fråga. Men besöket blir kort.

– Det var ju jättepinsamt, säger Helena efter att elektrikern avlägsnat sig. Personen som installerade värmepumpen hade glömt att öppna alla kranar. Det var allt.

Händelsen är en utmärkt liknelse för Helenas resonemang om gedigna undersökningar om elever. Hade återförsäljaren bara ställt rätt frågor, så hade det inte behövt gå så här långt.

– Det är en jättebra liknelse! Nu har vi varit utan värme i en månad, bara för att de inte ställde rätt frågor. Ha!

44

Relationell specialpedagogik

1. Ta ett aktivt beslut om att arbeta relationellt: med fokus på individ-, grupp- och organisationsnivå och med elevens lärande i relation till påverkansfaktorer i lärmiljön. Reflektera ofta kring huruvida besluten är relationellt grundade eller inte. Pratar vi om elever med svårigheter eller om elever i svårigheter? Med svårigheter riskerar vi att lägga orsaker till skolsvårigheter hos eleven medan i svårigheter tvingar oss att lyfta blicken och fundera över hur vi kan göra alldeles oavsett förutsättningar.

2. Se till att lärare och elevhälsan samarbetar i frågor om utformning av undervisning. Pedagoger kan pedagogik men den kan berikas av tankar utifrån andra perspektiv på både individ-, grupp- och skolnivå. Specialpedagoger har utbildning i handledning, se till att använda den kunskapen och kompetensen så att den tränas upp. Då kan handledning vara både stärkande och utmanande och leda till hållbar utveckling.

3. Avskaffa anmälningar till EHT med ”elevärenden”. Se till att det finns forum för samtal om undervisningsrelaterade utmaningar så att lärare och elevhälsa kan samarbeta, både för att förebygga och för att hitta åtgärdande lösningar när lärare uppmärksammar oro för elever.

4. Träna på att kartlägga hur grupper fungerar och lär så att informationen kan stödja en undervisning som möter gruppen. Bygg ut allas repertoar för att kunna möta de elever som finns i gruppen. Utveckla metoder och strategier för att differentiera undervisningen. Använd specialpedagoger och speciallärare i arbetet, de kan bidra med perspektiv för tillgänglighet.

5. Se till att skilja mellan behov och lösning. Behov kan ofta uttryckas med verb (behov av att lära, kunna, känna, utveckla) medan lösningar kan uttryckas som substantiv (en digital portfölj, en tid för att träna läsflyt, en struktur för rastaktivitet). Träna på att identifiera behov för lärande i gruppen.

Läraren och specialpedagogen Helena Wallberg ser specialpedagogik som ett medel att utforma skolan på ett sätt som passar alla elever.

Prev
Next

 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant