Främja känslan av stolthet i relationen

Relationskompetens är avgörande för alla yrkesgrupper som arbetar med människor. Det säger professor Jonas Aspelin som forskat länge om begreppet. Just nu gör han och hans kolleger vid Högskolan Kristianstad en stor studie av vad blivande specialpedagoger och speciallärare behöver för att stärka sin förmåga att skapa relationer.

Jonas Aspelin har intresserat sig för vad som skapar goda relationer sedan han började vikariera som lärare för över 30 år sedan. Då märkte han snabbt att vissa lärare lyckades bättre än andra med att bygga relationer till eleverna.

– Jag insåg att relationerna till eleverna var avgörande för att fungera i rollen som lärare. Det gjorde mig nyfiken.

I dag arbetar han som professor i pedagogik vid Högskolan Kristianstad, och nyligen kom han ut med en bok om relationskompetens i skolan. I början av året inledde han också ett forskningsprojekt med fokus på studenter som går specialpedagog- och speciallärarprogrammen.

Projektet ska undersöka hur studenterna uppfattar relationers betydelse i arbetet, men också hur relationskompetens kan utvecklas. I detta ingår också att diskutera hur man kan utforma utbildningarna med fokus på att skapa relationer.

– I dag ingår inte relationskompetens explicit i utbildningarna, säger Jonas Aspelin. Men det är faktiskt något som går att träna på.

Kompetens kan lätt leda tankarna till något lite tekniskt och hantverksmässigt. Går det verkligen att applicera ett sådant tänkande på något så mångfasetterat och svårfångat som relationer? Ja, menar Jonas Aspelin. Men han framhåller också att det finns två sidor av att bygga relationer.

”I arbetet som specialpedagog är relationerna centrala för att lyckas.”

Dels kan man arbeta medvetet med sitt sätt att kommunicera, sitt kroppsspråk och sitt förhållningssätt till andra människor. Dels är relationer något som uppstår mer spontant och direkt i stunden.

– Oavsett om du är kurator, sjuksköterska, präst, psykolog eller läkare så finns det vissa metoder som du kan lära dig och utveckla genom utbildning, litteratur och erfarenhet. Men relationskompetens är samtidigt också något personligt och intuitivt – att vara människa bland andra människor. Det är på så sätt en slags existentiell kompetens.

När Jonas Aspelin ska sammanfatta vad relationskompetens är konstaterar han att det framför allt handlar om hur man kommunicerar – men också om att förhålla sig till andra på ett respektfullt och omsorgsfullt sätt. Han definierar bland annat begreppet med hjälp av orden sensitivitet och responsivitet. Det handlar om att vara lyhörd för den andra personens sida av relationen, säger han, och att svara på vad den andra tänker och känner på ett sätt som är positivt och produktivt.

För att precisera begreppet ytterligare har Jonas Aspelin utvecklat en modell som består av tre delkompetenser (se faktaruta). Där lyfter han fram vikten av verbal och icke-verbal kommunikation, att kunna reglera graden av närhet och distans i sina relationer och att kunna hantera sina egna och elevernas känslor. Där talar han också i termer av stolthet och skam.

– Positiva relationer känner vi stolthet över, och problematiska relationer känner vi skam inför. När vi möter andra professionellt behöver vi kunna hantera både våra egna och andras skamkänslor och göra något bra av dem. Men framför allt ska vi främja stolthetskänslor i relationen.

För att synliggöra hur relationskompetens kan komma till uttryck i mötet med elever i behov av särskilt stöd hänvisar Jonas Aspelin i sin nyutkomna bok till en scen ur den amerikanska filmen Precious (2009). Där möter en lärare, miss Rain, den stukade eleven Precious som just har fått byta skola. I filmen lyckas miss Rain etablera kontakt med den tillbakadragna Precious genom sitt sätt att tala (lågt, mjukt och distinkt), sin blick (fokuserad utan att vara påträngande), sitt sociala förhållningssätt (öppen, närvarande, lyhörd och bekräftande) och sin framåtsträvande pedagogiska ambition (utmanande och förväntansfull).

– Den där scenen är ett bra exempel på hur lärarens förhållningssätt, sätt att prata och kroppsspråk bidrar till att bygga en god relation till eleven, säger han.

I arbetet som specialpedagog och speciallärare är relationerna centrala för att lyckas, konstaterar han. Man kan inte undervisa, nå fram till och förstå elever om man inte har byggt upp en förtroendefull kontakt.

– Det handlar om relationer på så många olika plan i den yrkesrollen. Förutom relationen till eleverna är det också viktigt att man varsamt bygger upp en relation till föräldrar så att det blir till fördel för eleven. Sedan handlar det inte minst om relationerna till kollegorna och i elevhälsoteamet.

Hur kan man då utveckla sin relationskompetens? Enligt Jonas Aspelin är en möjlighet att man som kollegor följer och observerar varandra i vardagen. Den som följer kan då fokusera på relationerna. Vad händer till exempel när man kommunicerar eller använder sitt kroppsspråk på ett visst sätt? Vilka känslor uppstår i rummet och i relationen? Vad hade hänt om man kommunicerat eller agerat på ett annat sätt?

En annan möjlighet är att arbeta med videobaserad reflektion. Då kan man antingen filma varandra i olika vardagssituationer, eller så kan man reflektera tillsammans över fiktiva filmer. I det pågående forskningsprojektet kommer Jonas Aspelin och hans kollegor att låta studenter i specialpedagogik reflektera över sådana filmer.

– Vi har låtit professionella filmskapare spela in film i skolmiljö. Filmen visar vardagssituationer i klassrummet som speglar kontakten och kommunikationen mellan pedagog och elever. Sedan ska studenterna få resonera kring filmsekvenserna. Vår förhoppning är att de ska få ord och begrepp på vad de ser och upplever.

Varför är film en bra metod för att bli bättre på relationer?

– Om det är en bra film kan det få en att leva sig in i hur båda parter tänker och känner. Man kan skifta perspektiv mellan de båda parterna och se den andres sida av saken.

Specialpedagoger och speciallärare kan ha en viktig roll i att handleda kollegor på skolan i frågor som handlar om bemötande och kommunikation, menar Jonas Aspelin. Samtidigt finns det också en risk med att peka ut vissa yrkesgrupper som relationsexperter, betonar han.

– Det finns ju ingen garanti för att man är bra på detta bara för att man har gått några kurser. Det kanske i vissa fall kan finnas andra lärare som kan det här bättre, det behöver man vara öppen inför.

Den pågående studien är precis påbörjad, och forskarna kommer att redovisa sina resultat under de kommande åren. Jonas Aspelin och kollegorna har hittills genomfört ett tjugotal intervjuer med verksamma specialpedagoger och speciallärare för att ta reda på hur de tänker om pedagogisk relationskompetens. Än vill han inte gå in i detalj på resultaten, men en sak menar han står alldeles klar:

– Det är så tydligt att alla trycker på hur fundamentalt det är i yrket att man har en god förmåga att bygga relationer. Relationerna är helt enkelt en förutsättning för att lyckas med jobbet. Det går igenom intervjuerna så tydligt.

Relationskompetens i tre delar

• Verbal och ickeverbal kommunikation. Handlar om att kommunicera så att man förstår den andra personen, och själv gör sig förstådd.

• Differentieringskompetens. Handlar om att kunna reglera graden av närhet och distans i möten med andra. I det professionella arbetet innebär det att inte komma varandra alltför nära eller bli alltför distanserad.

• Socio-emotionell kompetens. Handlar om förmågan att hantera sina egna känslor i relationer och kunna förhålla sig till andras känslor och vara lyhörd för dem.

Källa: Aspelin, J. Lärares relationskompetens. Vad är det? Hur kan den utvecklas. Liber (2018).

Pågående forskning

Under tre år undersöker Jonas Aspelin tillsammans med kollegorna Anders Jönsson, Daniel Östlund och Barbro Bruce vid Högskolan Kristianstad relationskompetensens relevans för blivande specialpedagoger och speciallärare. Projektet inleddes i år och finansieras av Vetenskapsrådet. Forskarna inleder med att intervjua verksamma speciallärare och specialpedagoger om deras erfarenheter. Därefter kommer forskarna även att arbeta med ämnet tillsammans med ett åttiotal studenter på specialpedagog- och speciallärarprogrammen.

 

Läs fler

Anna Grettve

Anna Grettve

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant