Reagera snabbt på frånvaron

Det kan drabba vilken elev som helst. Det man vet är att frånvaro ofta leder till mer frånvaro. Därför är tidiga insatser avgörande för att förhindra långvarig frånvaro, menar Malin Gren Landell, psykolog och forskare.

– Ta hjälp av eleverna och analysera riskfaktorerna på just din skola, säger hon.

Blyghet, mobbning eller oro? Inlärningssvårigheter eller dåligt schema? Oavsett orsak behöver skolorna bli bättre på att ha koll på elevernas närvaro för att kunna sätta in tidiga insatser och att följa upp dem.

– En riktlinje kan vara att starta en utredning vid 15 procents frånvaro om den varit under längre tid än tre månader, säger Malin Gren Landell.

Malin Gren Landell är psykolog och forskare och ledde under 2016 den statliga utredningen om skolfrånvaro som resulterade i rapporten: Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera!

– Vår uppfattning är att frånvaro är ett växande problem. Men vi vet inte exakt hur det ser ut på skolorna, eller om situationen har förändrats över tid, eftersom det hittills inte har funnits någon statistik eller forskning.

Därför välkomnar hon Skolverkets studie av elevfrånvaro i grund- och gymnasieskolan som kommer under hösten. Där kartläggs även skolornas arbete med elevfrånvaro, med särskilt fokus på elevhälsans arbete. Skolverket utreder även möjligheten att införa ett nationellt frånvaroregister.

– Det visar att staten tar problemen med skolfrånvaro på allvar, säger hon.

Hon berättar att i princip vilken elev som helst kan få problem med närvaron. Det man vet är att frånvaro är en stark riskfaktor för ännu mer frånvaro.

– Det kan börja med en influensa och landa i en långtidsfrånvaro. Det kan också börja med en självvald ströfrånvaro där eleven väljer bort vissa lektioner, och fortsätta med en frånvaro som inte är självvald utan orsakas av stark oro eller ångest.

Skolforskningen definierar fyra typer av närvaroproblem: Den första är skolk eller ströfrånvaro, alltså kortvarig ogiltig frånvaro. Den andra är skolvägran, det vill säga att elever känner obehag och rädsla för att vara i skolan och är borta längre tid. Den tredje är föräldrastödd frånvaro där eleven känner sig känslomässigt eller praktiskt tvingad att vara stöd till, eller ta hand om, en förälder. Den fjärde och sista orsaken är att skolexkludering.

– Jag vet inte hur vanligt det är i Sverige, men det innebär bland annat att skolan inte vill att eleven ska närvara, exempelvis för att inte dra ner medelvärdet vid prov, förklarar Malin Gren Landell.

Hon konstaterar att hur vi pratar om frånvaron är viktigt. Själv gillar hon exempelvis inte begrepp som skolk, skolvägran eller hemmasittare.

–  Den terminologin förlägger hela ansvaret hos eleven när det i stället oftast handlar om omgivningsfaktorer.

Hon tycker också att det blivit för mycket fokus på ogiltig respektive giltig frånvaro och att skolorna i stället ska se till det faktiska problemet, nämligen missad undervisning.

– Det är en angelägenhet för hela samhället att många barn och ungdomar går miste om stora delar av sin utbildning. I dagsläget vet vi ganska lite om konsekvenserna. Vi vet att det påverkar skolresultaten och motivationen och att det lätt blir en ond cirkel med ångest, nedstämdhet och depression, säger Malin Gren Landell.

Sinnesstämningen kan vara en orsak men också en följd menar hon. En oro över ”hur ska det gå för mig” som eskalerar och leder till ensamhet, en känsla av utanförskap och sömnproblem.

– Skärmanvändning och spelmissbruk är ibland en del av problematiken och kan leda till att eleverna vänder på dygnet och får ännu svårare att bryta mönstret, säger Malin Gren Landell.

Det första steget i det förebyggande arbetet är att se till att skolans verksamhet i sig inte genererar någon orsak till frånvaro. Det innebär bland annat att se över praktiska saker som schemaläggning och förflyttningar. Håltimmar eller lektioner på andra ställen än skolan mitt under skoldagen innebär en risk för att eleverna inte kommer tillbaka. En ökad risk för frånvaro finns också alltid i övergångar, som exempelvis från mellanstadiet till högstadiet.

– Skolan ska inte skapa några anledningar till frånvaro, betonar Malin Gren Landell och understryker att det förebyggande frånvaroarbetet också innebär ett aktivt arbete mot mobbning, att ha höga förväntningar, ett positivt klimat och en allmänt god arbets- och lärmiljö.

– Här har elevhälsan en viktig roll i att bygga en struktur tillsammans med skolledningen och samordna alla goda krafter, fortsätter hon.Genom att ta hjälp av eleverna och lyssna på dem kan skolan utifrån sina egna förutsättningar undersöka var och när det kan finnas otrygga ställen eller situationer. Är det platserna i matsalen? I omklädningsrummen på idrotten? Under några särskilda lektioner? Eller i någon speciell grupp eller klass?

Dessutom behöver skolan säkerställa att de har en noggrann rapportering av all närvaro så att det är möjligt att snabbt reagera på frånvaromönster – som att en elev har återkommande besök hos skolsköterskan, ofta är borta på strölektioner eller kommer för sent flera dagar i veckan.

– Lärarna måste våga ställa frågor och också få tid att göra det, säger hon.

Nästa steg är att göra en noggrann kartläggning över de elever som är i riskzonen och analysera den. Vilka riskfaktorer kan vi ta bort? Vilka skyddsfaktorer går att stärka? Finns det mönster som omfattar flera elever?

– Vi behöver förstå orsaken till frånvaron. Är det för att eleven känner sig ensam? Är rädd för att redovisa inför klassen? Inte hittar på skolan? Eller något helt annat? Det viktigaste är att inte automatiskt sätta in standardåtgärder. Om en elev är rädd för att gå till matsalen måste vi ju hjälpa eleven med det och inte enbart erbjuda kuratorssamtal.

För att hitta rätt åtgärder är det viktigt att lyssna både på eleven och vårdnadshavare. Oftast finns en utlösande faktor till frånvaron som sedan vidmakthålls av andra anledningar. När det gäller elever med långtidsfrånvaro handlar det, förutom skolrelaterade problem, nästan alltid också om svårigheter som ligger utanför skolans ansvarsområde.

– Då behövs det också flera typer av insatser. Skolplikten innebär inte att skolan ska, eller kan, lösa alla problem. För sociala eller psykologiska problem behövs en samverkan mellan andra aktörer som socialtjänst, BUP eller polis, säger Malin Gren Landell.

En anledning till att frånvaro ökar risken för ytterligare frånvaro är att tröskeln är för hög för att eleven ska orka ta steget tillbaka. Missad undervisning leder ofta till inlärningsproblem och krångel i kamratrelationerna och då kan hemmet kännas som en trygg zon som man ogärna vill lämna. Åtgärderna behöver därför omfattas av en plan som ger eleven en chans att få tillbaka självförtroendet, i stället för att misslyckas igen.

– Stärkta relationer och samverkan med vårdnadshavare, där man också återkopplar och följer upp insatserna. Det behövs för att man ska veta vad som fungerar, rekommenderar hon.

Generellt behöver lärare mer kunskap om hur de ska möta barn med rädsla och oro, fortsätter hon. När ska man pusha? Och när ska man anpassa och låta eleven avstå från ångestfyllda moment som exempelvis redovisningar inför klassen?

– Här kan elevhälsan hjälpa till och ge stöd och utbildning till lärarna om psykiska riskfaktorer. Det behövs också mer forskning och kunskap om hur sambandet mellan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och frånvaro ser ut och hur vi bäst möter det, säger hon.

Just nu arbetar Malin Gren Landell med ett fyraårigt forskningsprojekt som ska undersöka och jämföra skolfrånvaro i fyra länder; Sverige, Japan, Storbritannien och Tyskland. Förhoppningen är att sprida kunskap om förebyggande insatser och lära av varandra. Samma syfte har nätverket INSA – the International network for school antendance  –  som hon varit med om att starta.

– Många länder dras med närvaroproblematik. Det finns exempelvis internationell forskning som visar ett starkt samband mellan frånvaro och inlärningssvårigheter i matematik och svenska. Men mer forskning behövs när det gäller riskfaktorer och vad som är närvarofrämjande för att förstå orsaker och samband.

I takt med att diskussionen om frånvaro i skolan har ökat upplever Malin Gren Landell att skolorna har blivit bättre på att reagera och att kartlägga mönster. Även om hon påpekar att det ofta behövs ett ännu större fokus på tidiga insatser.

– Det som saknas är en nationell modell för samordnade insatser som vilar på vetenskaplig grund. Det skulle vara en signal att frånvaron tas på allvar och en insikt i att missad undervisning inte bara är ett problem för elevens hälsa och skolframgång utan också för samhället. 

Carina H Ahnstedt

Carina H Ahnstedt

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant