Skolhataren som blev lärare

Alexander Skytte upplevde skolan som ett fängelse och flydde så ofta han kunde. Nu är han tillbaka och kämpar för både elevers och lärares rättigheter från insidan.

– Böj! Sträck! Böj!

Idrottsläraren Alexander Skytte instruerar knäböj och armhävningar för eleverna i sexan. Dagens uppvärmning består av styrkeövningar och löpning. Parken bredvid skolan, där lektionen hålls, är blöt och lerig efter årets värsta skyfall. Snart ska eleverna spela brännboll på den hala gräsplanen. Det kommer genast klagomål på underlaget och aktiviteten.

– Det jag bedömer är din förmåga att anpassa rörelserna efter förutsättningarna. Jag vill se hur du springer för att inte halka, förklarar Alexander Skytte.

Nästan ingen är ombytt. När en elev faller och jeansen blir geggiga drar hon med sig tre kompisar från lektionen. Halva utelaget försvinner.

– Vi har inga krav på att de ska vara ombytta, men vi informerar om hur det påverkar prestationen. Att springa eller göra gymnastik i jeans försämrar såklart rörelseförmågan, säger Alexander Skytte.

Vädret är ”på gränsen” även för vad han själv skulle kunnat hantera som barn. I sin bok Pojken med extra allt beskriver han sina olika strategier för att slippa vara ute när det är kallt och regnigt. Redan i förskolan låtsades han sova extra länge på vilan för att slippa ta på galonstället.

– Jag blev varm och det gjorde ont på huden. Jag kan fortfarande inte ha skjorta. Därför är det skönt att vara idrottslärare, jag kan gå runt i mjukisar hela dagen, säger han med ett skratt.

Alexander Skytte

Ålder: 30 år.

Yrke: Lärare i idrott och hälsa på Skälbyskolan i Järfälla.

Familj: Sambo och 4-årig son.

Alias: Bloggar som Bokstavspedagogen.

Intressen: Pedagogik, didaktik, spela gitarr, militären. Är gruppchef inom hemvärnet.

Bästa med jobbet: ”När en elev lyckas med något svårt eller övervinner sin rädsla. Jag glömmer aldrig glädjen hos vissa elever som gjort sin första kullerbytta.”

Svåraste med jobbet: ”Dagliga etiska dilemman, som att skilja på vad som är uttryck för ett behov och vad som bara är dåligt beteende hos en elev.”

Pedagogisk husgud: Ross W. Greene.

Aktuell: Trilogin Autistens överlevnadsguide till skolan där en del riktar sig till elever, en till lärare och en till föräldrar. Barnboken Berättelsen om Den. Redaktör för antologin Lärare i uppror. Medförfattare till Rörelseglädje i idrott och hälsa.

Alexander Skytte är en välkänd profil i Skolsverige. Via blogg, föreläsningar och böcker sprider han kunskap om hur barn med npf kan bemötas på ett bättre sätt. Han fick själv diagnosen adhd i högstadiet och i vuxen ålder autism. Sin egen skoltid beskriver han som en fängelsevistelse.

– Skolan var ett ställe där jag tvingades befinna mig mot min vilja. Jag flydde så fort jag kunde. Eftersom jag inte hade nyckel hem gick jag till skogen. Om det regnade satt jag i vårt cykelförråd. Man pratade inte  om”hemmasittare” eller ”problematisk skolfrånvaro”.

Det uppstod ofta bråk kring honom och i perioder hade Alexander Skytte resurspersoner, ”privata fångvaktare” kallar han dem.

– Jag fick utbrott, kastade saker, slogs. Men de höll kopplet kort. Så fort jag sa något var de där och poängterade att jag gick över gränsen. Jag hade ingen inre motivation alls, bara yttre. Jag gick i skolan för att andra tyckte att det var viktigt. Man kan nog säga att jag var utbränd.

Särskilt jobbiga var idrottslektionerna. Salen med alla redskap bytte utseende varje vecka. Reglerna tog glädjen ur spel och lekar. Men värst var att exponera sig inför klasskamraterna.

– Jag blev förbannad av motgångar och kände mig ”onormal”. Idrott och hälsa är ett fysiskt ämne. Det du gör med kroppen är så nära dig själv. Det är något helt annat än att misslyckas med ett mattetal. Alla ser dig på idrotten.

Den erfarenheten bär Alexander Skytte med sig under brännbollslektionen. Eleverna får välja mellan två planer: en för de tävlingsinriktade och en för dem som vill finslipa tekniken i ett lugnare tempo. Tre olika slagträn erbjuds: ett runt av baseball-modell, ett klassiskt platt och en tennisracket.

– Det viktiga är att de får iväg bollen. Vissa elever har sagt att de får prestationsångest av att spela tillsammans med de mer prestationsinriktade. Det är en känsla som jag kan identifiera mig jättestarkt med!

Han är noga med att planeringen av idrottslektionerna aldrig ska bli en överraskning för eleverna. De ska veta vad som väntar. Om han byggt en hinderbana i salen samlar han klassen utanför dörren och berättar vad de kommer att möta när de stiger in.

– Genomgångarna är också exakt likadana. Inomhus står vi på den vita linjen och utomhus ställer vi upp oss på ”samlingsklippan”. Om någon har svårt att sitta still eller känner sig orolig ser jag till att de har ”flyktzoner” dit de kan gå. Som korridoren eller omklädningsrummet.

Samlingsklippan är en bergsslänt intill parken där gula och röda koner nu skiner i grådiset bakom fotbollsmålen. Det var där – mellan stolparna och i skydd av nätet – Alexander Skytte själv fann trygghet som barn.

– I sexan gick jag i en resursklass där det var ganska hårda matcher. I målet kunde jag känna mig duktig. Där fick ingen röra mig. Ramen blev ett bo som jag slog vakt om. Det var inte hela värld­en om jag släppte in ett mål, eftersom det var förväntat. Det var ju det spelet gick ut på.

Som målvakt märkte han hur överskottsenergin blev en tillgång.

– Jag är impulsiv och känsloladdad. I dag försöker jag finna kraft i känslorna. Ilska och frustration kan användas för att peppa eleverna i stället för att klaga på dem: ”Kom igen nu! Kämpa!”

Viljan och envisheten att skydda målet övertrumfade hans egen bollrädsla. Som idrottslärare är Alexander Skytte särskilt uppmärksam just på elevers rädsla.

– Jag ser den i blicken och kroppsspråket. Då måste jag vara empatisk. På mina lektioner finns hela tiden alternativ och olika svårighetsgrader. Själv har jag alltid tyckt att gymnastik är jobbigt, jag har svårt att utföra rörelserna. En anledning är att jag inte gillar att vara uppochner. Jag tror att det beror på att min pappa brukade hålla mig i fötterna och skaka när jag hade varit elak mot min lillebror.

Men medkänslan utmanas dagligen. Under brännbollsmatchen vägrar en elev att lägga ifrån sig mobilen. Det slutar med en kompromiss. Eleven får ha kvar telefonen om han deltar i undervisningen.

– Det var det viktigaste för mig just då. Jag får svälja att mobilen ligger kvar i fickan. Eleven utmanar förstås min auktoritet, men det är en kraftmätning som jag försöker att inte dras med i. Jag har ingen prestige, han kan få vinna fajten om det leder till att han är med på lektionen.

Erfarenheten av att själv ha stökat och bråkat för att få uppmärksamhet ger stor förståelse för elever som testar gränserna. Men ett dilemma är att avgöra vem som uttrycker ett behov och vem som bara uppvisar ett ”dåligt beteende”.

– Om det går ut över andra elever måste jag förstås markera. Alla skolor har nolltolerans mot kränkningar, hot och våld. Det är bra. Men det gör också att det alltid är den utsattas perspektiv som har företräde. Ibland måste den utåtagerande elevens behov få företräde för att det bakomliggande problemet ska synliggöras.

Alexander Skytte pustar ut mellan lektionerna i idrottslärarnas kontor, en trång skrubb i en avskild krök av byggnaden. Att just han hamnade i lärarrummet kan verka ologiskt. Men redan i åttonde klass, i samband med en praovecka på grannflickan Elsas förskola, fick han idén att jobba med barn. Elsa visade känslor som han kunde tyda utan problem. Hon grät när hon var ledsen, skrattade när hon var glad. I gymnasiet valde han därför ett program med pedagogisk inriktning. Tonåren ägnade han annars mest åt dataspel. Det var i lumpen som rörelsebehovet blev uppenbart: Alexander Skytte mådde bra av motion. Så blev idrottslärare ett naturligt yrkesval, utan egentlig koppling till de egna skolerfarenheterna.

– Jag tycker om att delta själv på lektionerna. Då har jag lättare att upptäcka och läsa av situationer som uppstår mellan eleverna. Men mitt eget rörelsebehov har minskat med åldern.

Han formulerar sig eftertänksamt, grundar sina tankar i forskning och understödjer alla uttalanden med egna upplevelser. Men han är inte alltid wsådan, bedyrar han. I den professionella rollen är det lättare att behålla lugnet än i den privata sfären, där känslorna blir både starkare och närmare. I pressade situationer hamnar han lätt i chocktillstånd och upplever mentala låsningar.

– Till exempel om chefen säger ”Alex, kan du komma förbi mitt rum”. Det funkar inte. Jag måste få veta vad ett möte handlar om i förväg, åtminstone få någon typ av ingångsvärden. Är det här positivt eller negativt? Jag behöver få en chans att dra igång startmotorn.

Han plockar ner sitt schema från anslagstavlan och pekar.

– Jag behöver tydliga ramar. Här ser jag exakt vilka lektioner jag har och när jag börjar och slutar för dagen. Läroplanen är en annan ram. Inom den har jag frihet, det behöver jag också.

Men när ramarna förändras kan det bli kaos, berättar han.

– Vid ett tillfälle fick jag ett akut stresspåslag när ett nytt schema kom. Jag blev sjukskriven i två veckor. Nu vet jag mina begränsningar och försöker anpassa mig. Jag tackar alltid nej om jag ombeds hoppa in en extra lektion. Annars blir jag ”bullerbakis”, måste ta två värktabletter och gå och lägga mig så fort jag kommer hem.

Autismdiagnosen för fem år sedan blev en vändpunkt i hans liv. Den förklarade vissa av de svårigheter han haft. Skrivandet är ett sätt att strukturera tankar, minnen och nya insikter. Alexander Skytte, som förr hatade att skriva, har nu mängder av följare i sociala medier och är författare till flera böcker. Inte mindre än åtta titlar är på väg ut (se faktaruta här intill). Funderingarna kan sammanfattas i hans ”livssanning”:

– Jag har alltid försökt vara som alla andra. Det är en skadlig inställning till livet. Nu försöker jag bara vara mig själv och tillåter mig att misslyckas ibland.

Läs fler

Per Bengtsson

Per Bengtsson

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant