Trygg i skolans mellanrum

Gustav Sundh, eller ”Skolgårdsläraren” som han kallar sig, är förstelärare och fritidspedagog i kommunala Glömstaskolan i Huddinge. Han är också flerfaldigt prisbelönt. 2016 utsågs han till Årets lärare av Stockholms stad och 2017 till Årets lärare i fritidshem av Lärarförbundet.

Det är en av sensommarens absolut sista skälvande dagar, och termometern når nästan upp till 30 grader. På Glömstaskolan är rasten i full gång, och småsvettiga barn i full aktivitet rör sig över den vidsträckta skolgården.

– Gustav, kom, du måste följa med! Vi får inte vara med och leka, säger en liten kille och rycker Gustav lätt i shortsen.

Tillsammans stegar pojken och Gustav iväg mot skolgårdens skogsparti där barn i olika konstellationer leker. I en av grupperna pågår ett stort kojbygge.

– Ska ni vara här så vet ni vad som gäller, eller hur? frågar Gustav retoriskt med skärpa i rösten.

Och svaret kommer omgående och unisont från barnklungan:

– Man ska vara schysst, hjälpas åt och vara snäll.

– Precis. Här är det kojbygge som pågår, inget annat och alla får vara med. Vill man göra något annat får man inte vara här längre. Okej?

Gustav har arbetat som fritidspedagog i 15 år. För två år sedan blev han ”headhuntad ” till den nybyggda Glömstaskolan, en F–9 skola i Huddinge, för att ansvara för skolans rast- och fritidsverksamhet. Ett erbjudande han inte kunde motstå. Dels för att han med en gång såg potentialen i skolans allsidiga gård, men också för att han fick skolledningens stöd att utveckla rastverksamheten efter eget huvud.

”Vi vuxna måste helt enkelt finnas där barnen är.”

​Gustavs filosofi handlar i grunden om att en trygg och välfungerande rast- och skolgårdsmiljö kräver en styrd och aktiv vuxennärvaro. Helt fri lek fungerar inte när 400 elever, eller fler, ska samsas i utemiljön. En ostrukturerad arena, som många skolgårdar ofta är, blir lätt grogrund för hierarkier, utfrysning eller mobbing.  

– Vi vuxna  måste helt enkelt finnas där barnen är. Vi måste ta ledning över skolgården, lotsa barnen in i aktiviteter och vara medskapande. Gör vi det får vi barnens förtroende och skapar trygghet.

Glömstaskolans skolgård är stor. Här finns bland annat en parcourpark, klätterställningar, olika bollplaner och ett skogsparti. Allt planerat med en tydlig tanke om att skapa ett brett utbud av aktivitetsytor som passar såväl pojkar som flickor och olika åldersgrupper.

Viktigt är också att personalen kan ha uppsikt över de olika områdena. Att bollsportplanerna ligger nära utlåningsboden är därför ingen slump, utan planlagt med vetskap om att det är arenor där konflikter kan skapas. Arenor som ofta tas över av äldre barn, framför allt av killar. Nu kan Gustav och övrig personal kasta ett öga på vad som försiggår, och finnas till hands vid behov.

Varje morgon samlar Gustav sina kolleger i fritidsteamet för att gå igenom vilka ”lekställen” som är mest poppis för dagen för att dela upp gården i viktiga ”vuxennärvaro-områden”. Till sin hjälp har han skapat en digital skolgårdskarta, där olika ”hot spots” är markerade.

– Med kartans hjälp får vi en konkret och tydlig bild över var barnen befinner sig. Vi undviker missförstånd mellan personalen, och kan se till att förebygga bråk och konflikter.

Och Gustav verkar ha stenkoll på samtliga barns styrkor, svagheter, diagnoser, och vilka gruppkonstellationer som är potentiellt sprängstoff. Förutom att han så klart kan alla barnens namn. Det hörs många ”tjena, Isak” och ”läget, David” när Gustav rör sig över skolgården.

"Vi måste ta ledning över skolgården, lotsa barnen in i aktiviteter och vara medskapande.”

Även om Glömstaskolans skolgård är både stor och utspridd, är navet i verksamheten den utlåningsbod, kallad ”boden”, som Gustav har skapat. I boden finns ett brett utbud av lekmaterial tänkt att tilltala så många elever som möjligt. Här finns bland annat spadar, hinkar, frisbees, rockringar, musikspelare, tennisracketar och mycket mer.

För att eleverna ska känna ansvar för materialet men också ha möjlighet att påverka utbudet har Gustav utvecklat ett system där eleverna lånar utrustning med varsitt lånekort. När rasten är slut ska sakerna tillbaka till boden, och lånekortet återlämnas till eleven. Utlåningsverksamheten sköts av eleverna själva, och att arbeta i boden har blivit både populärt och åtråvärt. Emilia Östborg, i årskurs 3, har till exempel arbetat i här i tre år, och därmed kvalat in till ett ”guldkort”. Då får man vara med och välja ut vad för slags nytt material som ska köpas in, och också följa med Gustav för att handla.

– Det är jättekul att arbeta i boden. Gustav har koll på vilka man leker med, så jag får jobba tillsammans med mina kompisar. Det är kul att få vara med och bestämma vilka nya grejer vi ska få.

”Jag tror på tillit, inte på regler.”

Tredjeklassarna Felicia Wogel Pantzar, Elly Ahlin, Emilia Östborg och Lykke Öhman tycker alla att det har blivit mycket roligare att vara ute på rasten sedan Gustav kom till skolan. Förut fanns det inte så mycket att göra, men nu finns det alltid roliga aktiviteter att välja mellan, och ingen av dem känner sig ensam på rasten.

– Gustav är helt enkelt världens bästa lärare, utbrister Lykke spontant.

Att få syn på de tysta, tillbakadragna barnen som inte vill vara med och leka, kan ofta vara svårt, menar Gustav. Dessa barn är i extra stort behov av att få hjälp och stöd av en vuxen för att hitta en roll i den pågående aktiviteten. Vill hen inte vara med och spela frisbee kanske det kan fungera att till exempel vara tidtagare i stället?

– Hittar jag ingen kompis att leka med, så kan man alltid vara med Gustav. Han hittar alltid på något skoj, säger Elly Ahlin.

Gustav är nöjd med vad han åstadkommit under sina två år på Glömstaskolan. Även om arbetet är i ständig förändring och utveckling. Självklart förekommer mobbing ändå, men i och med skolans proaktiva arbete, med en blandning av pedagogledda och elevstyrda aktiviteter, där ansvar och att vara schysst premieras, har man skapat en rasttillvaro där barnen trivs, säger Gustav.

– Det viktigaste är hur vi uppträder mot varandra. Jag tror på tillit, inte på regler. Gör ett barn något som inte är okej, försöker vi ha en dialog för att förklara vad det är som inte fungerar. Det ger oftast resultat.

​Gustav berättar att hans största källa till inspiration kommer från barnen. Men att han också har läst mycket av den kanadensiske professorn Dean Kriellaars tankar om rörelseförståelse. För honom är det lustfyllda i att röra sig ett centralt tema. En filosofi som Gustav själv till stor del lever efter.

Han är till exempel en aktiv skateboardåkare, och tränar gärna på gym. Men lika viktigt som det är att barnen rör på sig, lika viktigt är att de får en chans att utmana sig själva, menar Gustav.

– Redan när jag började arbeta här sa jag till barnens föräldrar att deras barn kommer att ramla och slå sig här på skolgården. Och att det är som det ska vara. Jag vill att ungarna ska lära sig våga ta risker. Både fysiska och mentala. Inget bygger upp en bra självkänsla så mycket som det.

Gustavs tips

• Ta er idé om att starta en skolgårdsverksamhet till rektor och föreslå att er skolsamverkanstid riktas mot skolgården. Både förarbete, efterarbete, vara ute alla raster, planera, genomföra och utvärdera kräver riktad tid för att uppdraget ska kunna genomföras! Fokus bör ligga mellan klockan 8 och 14 då flest barn använder skolgården.  

• Börja med att genomföra systematiska observationer kring var barnen rör sig, vad som fungerar och vad som inte fungerar. Ta reda på vilka som är skolgårdens ”hot spot” eftersom det där ofta uppstår missförstånd. Den plats flest elever dras till är också rätt ställe att börja med för pedagogledda aktiviteter.

• Bygg sakta men säkert upp ett brett utbud av olika former av lekmaterial i syfte att skapa så mycket utrymme för lek och rörelse som möjligt.

• Tänk konsekvent och långsiktigt, ett förändringsarbete tar tid, engagemang och uthållighet. Dock är känslan fantastisk när vi sakta ser en förändring till det bättre.

• Ha tät kommunikation med övriga pedagoger som finns på skolgården. Dela med er av observationer och analyser kring vilka områden på skolgården som kräver handledning, stöd och tillsyn. Vuxna kan exempelvis ta roller som medskapande ”djupdykare”, handledande ”lots” eller vara en som stöttar barn in i leken.

Följ Gustav: ”Skolgårdsläraren” på Facebook, ”skolgardslararen” på Instagram.

 

Åsa Fridman

Åsa Fridman

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant