I dag kan i princip alla barn och unga komma i kontakt med porr, oavsett om det sker på deras eget intiativ eller inte. Så lättillgängligt var det inte förr. 

– Det känns som att det nästan är omöjligt att undvika porr för den som befinner sig på sociala forum på nätet, säger Maria Dufva som är kriminolog och författare. 

Därför har Maria Dufva skrivit boken Värsta bästa svårsnacket – om porr, sex och samtycke tillsammans med Maria Ahlin, som bland annat har grundat organisationen Changing attitudes, som arbetar mot attityder som leder till sexköp. Boken riktar sig till barn mellan 12 och 15 år. Dagen då vi pratar i telefon är Maria Dufva just på väg från en högstadieskola utanför Stockholm där hon har träffat hundratals elever i aulan. 

För att råka hamna på en porrsajt kan det ju räcka med att någon skickar en länk i en gruppchatt, som kanske egentligen handlar om läxor, eller att barnet söker på information om sex, som ju barn i alla tider har gjort, säger hon. 

– Men då är det inte barnanpassad information från en tillförlitlig källa som typ ungdomsmottagning, skola eller Folkhälsomyndigheten som kommer högt upp i sökträffar, utan massor av sajter som inte alls är tänkta för barn och ungdomar. 

Hennes erfarenhet är att de allra flesta barn kommer i kontakt med porr på nätet innan någon vuxen har förberett dem på vad det egentligen är. När Maria Dufva träffar elevgrupper brukar hon fråga om de någon gång hade pratat med en vuxen om porr innan de första gången kom i kontakt med det. Vanligtvis är det färre än en handfull bland hundratals som säger att de har det. 

– Jag ser därför dessa samtal ur ett rättviseperspektiv. Långt ifrån alla har en trygg vuxen som de känner att de kan vända sig till. Elevhälsan och även vår bok kan förhoppningsvis fylla ett tomrum, säger Maria Dufva. 

För om barn kommer i kontakt med porr utan verktyg eller kunskap om vad det är, kan det leda till att de får minnesbilder som inte går att få osedda. De kanske heller inte vågar prata med en vuxen om detta. Nyfikna barn kan också få helt fel bild av vad sex i deras ålder innebär. 

– Prata om att detta inte är ”sexualkunskap”. Vi behöver prata med barn om att sex i tonåren i verkliga livet handlar om alltifrån nervositet, osäkerhet, fumlighet och prestationsångest till lust, samtycke, utforskande och så mycket annat. 

Det är också viktigt att förmedla att porren är en storindustri som går ut på att tjäna pengar, betonar hon. Dessutom bör man prata om det utnyttjande av människor som ofta finns inom porrföretagen och att ett klick på en sådan länk kan innebära ett stöd till en industri där många människor utnyttjas. 

Många vuxna, även elevhälsopersonal som är van vid att prata om svåra saker, kan tycka att porrtemat är svårt att beröra. Maria Dufva möter ofta vuxna som tycker att det är svårt, eftersom de själva inte konsumerar porr. Det är ingen ursäkt, menar hon – vi pratar ju om mycket annat utan att själva ha provat det. Man kan läsa in sig på undersökningar och information om porr och vad industrin får för konsekvenser.

För att hamna rätt tipsar Maria Dufva om att skicka ut anonyma enkäter innan man exempelvis besöker en skolklass. Det brukar hon själv göra innan hon träffar elever. 

– Det är ett sätt att ta reda på vad just den här gruppen elever funderar på och har för erfarenheter. Jag tänker att bästa sättet är att låta barnens egna tankar och frågor styra. Man ska inte mästra, utan lyssna.

Dessutom, lägger hon till, är det viktigt att det finns möjlighet att ställa frågor anonymt både före och efter om temat tas upp i större grupp, inte bara genom att räcka upp handen i klassrummet eller aulan. 

– Man ska aldrig skuld- eller skambelägga porrkonsumtion. Det tycker jag är jätteviktigt. Men porr är inte producerat för barn som tilltänkt målgrupp. Det behöver de få veta och lära sig att tänka kritiskt kring. 

Läs mer: Värsta bästa svårsnacket – Om porr, sex och samtycke av Maria Dufva och Maria Ahlin (Bonnier fakta 2021).