Djur i skolan kräver tanke och planering

Det blir att vanligare att elevhälsan tar hjälp av djur som stöd för elever. Djuren kan göra det lättare att motivera eleverna, bygga tillit, öva kommunikation eller läsning. Samtidigt höjs röster mot att okritiskt anamma arbetssättet.

Trenden är tydlig: På allt fler skolor i Sverige spirar intresset för att ta in djur i verksamheten. Det verkar de flesta med insyn i frågan vara överens om, även om ingen tycks veta exakt hur vanligt det är. Det kallas för djurunderstödd pedagogik och djuren är ofta med i mötet med elever som av olika anledningar behöver någon slags extra anpassning. Hundar används exempelvis för att locka elever med hög frånvaro tillbaka till skolan – ett kravlöst och lustfyllt möte som får fart på motivationen. Hunden kan också vara ett stöd i mötet med elever som behöver få öva läsning med någon som varken dömer eller rättar, så att de får upptäcka glädjen med att läsa eller ett för elever med autismspektrumtillstånd som får öva på att kommunicera. Mindre djur som kaniner inkluderas i undervisningen för att öka barns delaktighet i ämnen som matematik och språk samt träna på empati, för att ge några exempel.

Men vad säger egentligen forskningen om djurunderstödd pedagogik? Vad vet vi egentligen om dess effekter? 

I Sverige har det än så länge gjorts få studier, men ett antal är på gång. En som under flera år intresserat sig för hur djur på olika sätt hjälper människor är Lena Lidfors, professor i etologi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Tillsammans med tre kollegor har hon nyligen inlett en studie om huruvida skolhundar kan bidra till att öka närvaro, måluppfyllelse och välmående bland elever med problematisk skolfrånvaro på mellan 20–50 procent. Totalt kommer forskarna att följa fyra elever, varav två får träffa hund och hundförare ett par gånger i veckan under tre månader. De övriga eleverna får träffa en specialpedagog i samma omfattning för att kunna ha något att jämföra med och försöka förstå om det viktiga är att det görs en särskild insats eller om hunden spelar roll.

Lena Lidfors konstaterar att det finns en del internationell forskning på området som visar att djurunderstödd pedagogik kan göra skillnad.

– Särskilt för elever med autism har man sett positiva effekter. De kan ha lättare att knyta an till ett djur.

När eleven blir trygg i kommunikationen med hunden får hen kunskap som i förlängningen bidrar till att underlätta elevens mellanmänskliga kontakter och kommunikation.

Det finns ocksåstudier där lärare vittnar om att deras klassrum blir lugnare och eleverna mer empatiska när ett djur introduceras. Det har sannolikt att göra med den fysiologiska effekten av kontakten med djur, något som går att mäta. Forskning visar att den som klappar en hund frigör hormonet oxytocin medan stresshormonet kortisol minskar. Eller annorlunda uttryckt: Man blir mer avspänd och mår lite bättre. 

– I forskning lyfts ofta den fysiologiska effekten av den fysiska kontakten med djur. Om man har ett band till hunden kan det räcka med att titta på hunden för att bli lugnare!

Lena Lidfors har tidigare frågat ett 70-tal hundförare i en enkät om deras erfarenheter från skolans värld.

– Det är fascinerande att höra hur många sätt man kan jobba med hunden. 

Är det bara vissa djur som fungerar? Hur är det med till exempel fiskar?

– Det är säkert positivt det också. Det kan vara lugnande att titta in i ett akvarium, forskning har visat att äldre på boenden äter bättre med ett akvarium i matsalen. Men man kan ju inte ha den fysiska beröringen och få de fysiologiska effekterna som med hundunderstödda insatser.

Över lag är det väldigt mycket skolor behöver ta hänsyn till om de vill arbeta med djurunderstödd pedagogik, konstaterar Lena Lidfors. Om skolan håller sig med egna djur måste det finnas någon som kan sköta djuren varje dag, året om, inklusive helger och lov. En pedagogik som kräver eftertanke, kunskap och planering med andra ord. Andra saker skolan behöver ta hänsyn till är sådant som allergier och hundrädsla.

Hon betonar också djurens situation och välmående.

– Det är viktigt hur vi uttrycker oss om djuren för det kan lätt bli att man instrumentaliserar dem – att man behandlar dem som ett instrument eller en medicin. Men det är levande varelser som kan känna stress och ångest. 

I stället för att tala om att ”använda hundar” i skolan går det att prata om ”hunden som kollega”, till exempel. 

– Vi tycker att det är viktigt att hundarna jobbar för att de vill det. 

En hund ska bara möta ett eller en handfull barn åt gången och de ska inte jobba så långa pass, max cirka 30–40 minuter, två pass per vecka, tycker Lena Lidfors. 

– Om de jobbar för mycket finns det risk för att de kan tröttna. Då kan de plötsligt en dag inte vilja gå ur bilen när de kommer till skolan.

Hon varnar också för en förenklad tro på djurunderstödd pedagogik.

– Ibland pratar man lite slarvigt som om att ”nu tillsätter vi en hund så blir allt bra” men nej, så är det inte. 

Den viktigaste personen är hundföraren som styr insatsen och hunden är ett komplement, sammanfattar hon. Uppdraget som hundförare är komplext för man behöver hitta sätt att interagera med varje elev utifrån deras behov, samtidigt som man läser av hundens behov löpande. Om hunden visar stressbeteenden och börjar hässja, det vill säga flämta, eller slickar sig mycket i mungiporna eller kryper ihop så bör hundföraren ta hunden åt sidan eller avbryta insatsen. 

Eftersom situationen är komplex bör det vara en utbildad hundförare och hund som skolan bjuder in till verksamheten, tycker Lena Lidfors.

– Vi tycker inte att lärare ska ta med sin sällskapshund till skolan. Det finns en risk att hunden kan känna sig trängd och bli stressad. 

En annan trend när det gäller djurunderstödd pedagogik är att det sker en professionalisering inom arbetet med hund i skolan. Det konstaterar Helena Pedersen, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet. Hon syftar på den yrkesutbildning till skolhundspedagog som finns sedan några år tillbaka. Dit söker hundförare tillsammans med sin hund, som får genomgå lämplighetstester både innan och efter utbildningen för att stämma av hur den reagerar under stress. Detta eftersom skolmiljön kan vara full av höga ljud och plötsliga rörelser som inte alla hundar hanterar lika väl. 

Helena Pedersenoch etologen Kerstin Malm håller på att avsluta pilotstudien Hunden i skolan. Den syftar till att utveckla metoder för hur man kan studera interaktionen som uppstår i mötet mellan pedagog, barn och hund och vilka metoder som kan användas för att undersöka ifall hunden har fördelar av att arbeta i skolan. 

– Det är lätt att ta mycket för givet när det gäller hundunderstödd pedagogik. Det är inte alltid så kritiskt.

Förutom invändningar från Astma- och allergiförbundet präglas både forskning och praktik över lag av en väldigt positiv inställning, konstaterar hon. Något som gör henne lite vaksam. 

Hon har inget tydligt svar på varför det är så, men hon har tidigare forskat om hur djur skildras i skolundervisningen och konstaterar att det finns en diskurs om att barn och djur hör ihop. Kanske spelar denna spridda uppfattning en viss roll för hur den djurunderstödda pedagogiken uppfattas, funderar hon.

Kanske kommer den positiva bilden delvis ur det stora engagemang som finns i frågan från såväl utövare som forskare, samt en grundläggande övertygelse om att djurunderstödd pedagogik är bra för barn.

– Bilden kan verka självförstärkande. Man ser inte alltid behovet av att lyfta kritiska perspektiv. Men både för barnens och djurens skull är det viktigt att kritiska aspekter kommer fram.

Skolverket om djur i skolan

Vilken plats hundar och andra djur har i skolan är inte reglerat i skollagen, men huvudmannen är ytterst ansvarig för att säkerställa en god arbetsmiljö för alla elever, inklusive pälsdjursallergiker. En elevs behov av särskilt stöd får inte försämra en annan elevs rätt till utbildning och god arbetsmiljö. Något bör skolor ha i åtanke om de vill arbeta med djurassisterad pedagogik.

Djurassisterad pedagogik. Tänk på det här:

Gör en riskanalys innan ni tar in djur på skolan. En elev som inte vill ha kontakt med djuret ska inte heller behöva ha det, oavsett om det beror på allergi eller rädsla.

Bestäm var på skolan hunden får vistas och inte.

Låt helst hundteamet arbeta i en separat lokal på skolan med egen entré. 

Fler konkreta tips finns i skriften Praktisk vägledning om pälsdjursallergi och arbetande hundar i skolor  (Astma- och allergiförbundet 2021).

 

Emilie Stendahl

Emilie Stendahl

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Tidskriften Elevhälsa.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Ny kunskap, fördjupning, metoder, verktyg och konkreta råd – Elevhälsa är tidskriften för hela elevhälsoteamet!

Bli prenumerant